Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg och anmärkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nar nästan plågor all mot henne sam mansrurit,
Tå viste sig som mest thes tålamod och tro,
Hon har i tackan kropp ett ädelt sinne burit
I gladt gemöte vist en frögdig anda bo.
I, som tbes tal och skjämt samt seder all erfarit,
Thes vackra slögder med tbes snygga bohag sedt,
I lären vittna tbet fru Ebrenspetz har varit
Ett märkvärdt prof utaf ett upplyst qvinnovett
Sin God hon vördsamt tient (hvad först dock nämnas borde)
Och med sin vänner left i sann förtrogenhet
Båd* känd och okänd godt med lust och nöje gjorde
Det icke mången ej med beder nämna vet
Ty ställer jag mig för, hvad denna saknad värkat
Hos ehr, förlåtne, när I mist så älskad vän,
Men tben drar saknan bäst, som ringast låter märkat,
Förnögd med Gudz behag, som gaf, som tog igen.
I ären ensam ej, som thetta dödsfall sårar,
Ty bland oss bvar och en sin andel theraf får,
Hon kiöps dock ej igen med någon theras tårar,
Af tålamod blir lätt, hvad ej at ändra står.
För eget räknen ej, hvad Gud en tid månd låna,
Vår sälla af ven nu bäst tarfde lossas af.
I gjort hvad eder bort och bvad hon månd förtjena,
När i thes lämmar stedt med heder til sin graf
Men jag, ehuru mig ur bändren tiden ilar,
Vill dock ett ord ell’ tu vid grafven ha påmint,
Christina Ehrenspetz, som sina ben här hvilar,
Har ärans högsta spets vid nedergången hint.
Carl Radeta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
