Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg och anmärkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Enfaldige rijm
då den dygdädla jungfrun
Haria Elisabeth Celsia
til gi tt hvilorum beledsagades i Börje kyrkia
den 1 October 1717.
Svi sker att Aarora mer
Sin förra fägring sällan ter,
Hvi år tbess hy förkränkter?
Den förr helt rosenfärgad var
Och oss mång glader daning bar,
Är nu i dimba sänkter.
Den vederqvickand’ sköna glantz,
Som förr i Phæbi ögon fans,
Vi fåfängt oss påminna.
Han alt för långt ifrån oss går,
Och oss så all then frögd afslår,
Som nu tycks småning svinna.
Ty ha vi ej att fägnas af
Den ögnelust, oss marken gaf,
Slikt hösten sig nu ägnar,
Som med sin olust thet förmår,
£tt hvartett blomster vissnadt står
Och oss ej mera fägnar.
Tu lilla själ, som slutit har
Så hastigt tina lefnedsdar,
Tu som en ros uprunnit.
Hvi sker at tu nu följe slår
Med rosor och til hvilo går,
Förrn du knapt lefva hunnit?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
