Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Gabriel von Beijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XII.
Kiårlig ftrtyiflai.
1.
Ifrån tin ögon, som iag na måst skilder vara,
Min Philli8, der boos tig min anda vistas må,
Jag ingen kiänsla bär af annat än det bara,
Som din frånvaro mig olycklig bordar på;
Ja vore ej för mig än litet hopp forsan,
Af mit lijff vore qvar ey mebr den ringste grand.
2.
Fast beller bade mått från vatnet jorden skillia,
Ocb himmeln kunnat bli föruthan lins ocb sobi,
Hvart ocb ett element bad’ mått med bättre villia,
Förlåta denne verid, och bli till stoft och johl,
Ån iag har kunnat digh så hastigt öfvergeh,
Min ögons söta lust, min glädie; mey ack veh!
3.
Ett trä, som vädret mond med rotterna uprifva*
En stadb som mista måst sin’ portar, muur oeh vall»
Ett torn, månde man det än mit i sönder klifva,
Haar intbet än så svårt, som lijknar detta fall,
När iag måst skillias vedh min enda lust ocb siäl,
När iag med tårar sad’: Min Phillis, ack, faar väl!
4.
Altsedan månde städz din barnb om kring mig sväfva,
Mit sinne är af sorg lijksom det vor’ förryckt,
Een skugga lijknar iag och synes ey mebr lefva,
Så högt iag ängslas ocb af plåga varder tryckt,
Om mina suckar ey än gåfve till förstå,
Att något lijff ännu uthi mig vara må.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
