Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Gabriel von Beijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 379 —
5.
I bover och i band min sial är lijksom sluten,
Mitt blod det brinner af som eld i liusan lågh,
Min pijna maaklööss är, med den iag år omsluten,
Bu book år i mjtt brost, een orm uti min hågb.
Så heiftig år den qvahl, iag i mitt hier ta bar,
Der till den skiönheet fast allena orsaak år.
6.
Altsedan att iag mast i annat land bortresa,
Så föllier lyckan mig och kerleek uppå foot,
Ett noddiar mig, om iag vill lefva utban neesa,
Min prins och konung att upvackta der emot,
Det andra, att iag dig for all ting åhra bör;
Det första kroppen min det sista sinnet giör.
7.
Fast mangen skiönheet iag i medlertijd har funnit,
Der öde mig emot min villie hafver fördt,
Som år så raar, att dhe må vähl ha öfvervunnit
Dhe gudar, hvarom man i förra tijder höört,
Så hafver ingen dock mig kunnat gie behag;
Een vederstyggelse år mig alt deras lagh.
8.
Hvart mig och öde föör omkring på alla tijder,
Så år, iag detta svår ved dina ögon par,
Alt mitt omgenge blott den pijna, som iag lijder,
Att iag föruthan ditt omgånge år och faar,
Och, iag forsåkrar dig, du må det och troo fritt,
Fast minder tånker iag på mit namb ån på ditt.
9.
LI thi det vilkohr iag med 1000:de bekymber
Nu uthi stadder år, förlåter mig förstånd,
På gott råd fattas mig, som iag ock nu förnimmer,
Min siål ey annan tånck’, än den tillåta mond,
Som mig till sinnes för, iag både dag och natt,
Hvad iag i din person nu mister för een skatt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
