Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Gabriel von Beijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvad kcrlekz rätta art, dess skämta, last och leek
Så vehi som och der hoos dess angenehma sveek,
Hvar af een lijten harm och hastig ånger komma,
Har oss oenigheet kan offta bringa fromma,
Heelst när förlijkning skeer, har man då aftaal gior
Att komma på een orth tillsammans; ja da böor
Grant lähra det, som kan ett qvinnfolks sinne roora,
Hvad henne, när hon vreed, kan spaak och blijder giöra,
Hur bon tar stort behag med’n ijfvern är som störst,
Att seh för sig på knä en, den hon ellska forst,
Och hvilken (ångern sin så mycket mehr att vijsa)
Med tårar hennes nådh begärer sehn till lijsa,
Sij då med hvad för arth hon din begäran höör,
Och är snart mehra då dig gunstig än som föör,
Men kan så snart igen ey någon onska taga
Emot ett hierta, som på allt sätt vill behaga;
I det att man också förlåter een sitt fehi,
Så gilles dermed och kerleek till en stoor dehl,
Och den dig en gunst teer, hon kan en än tillöka,
Män denne måste man i löndoom af dem sökia,
Ty kyska blygden, som om dagen står imot,
I mörkret ofvervinns, då finner kerleek boot
Små kamrar, trånga rum, bakforlåtb, tjokka skogar,
Dbe är beqväma till det rofvet, man tillfogar,
Een skion och vacker daam, och medan hvad man har
Och vennen kommer till, så är, när sådant taar,
En ven, det derfor ey för nogot rofv att skylla,
Ty sådant är förandt; är nogon, som det illa
Uttyder, achta ey, seh då din lycka till,
Och lett, den afvund har, sehn säija hvad han vill;
Så länge veriden står och man sig kan påminna
Haar man om kerleek taalt så med som mot; en qvinna
Ey fins som icke är pladrachtig eller kåtb;
Den gamble, som då mehr ey tyckes vara åth
Att öfva kärleek, hon den nnga det förvijter,
Den vackra gör amour, den fula det förtryter.
Män gammal eller fubl, hvad gynar många ord,
Den söte konsten är för dem ju intet giordh.
Dock är den lusten eij befriat från all möda,
Man måst, fast man är ung, om klookheet sig bemöda,
För folket nalcka sigh till henne med respect,
Män ästu ensam, då var dristig, oförskräckt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
