- Project Runeberg -  Svenska skalder från nittitalet (fjärde upplagan) /
20

(1922) [MARC] Author: Ruben G:son Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Verner von Heidenstam

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

20
smärta, som ropar i berättelsen om den gamla gub-
bens förtvivlade och lönlösa sökan över hela landet
efter sin bortrövade sonson, ligger så långt ifrån
själva grundstämningen och behövs ju inte heller till
förklaring av det dystra slutet, att den tycks mig ha
en rent personlig innebörd, vara en djupare bekän-
nelse i dikt om själslidande än något av Heidenstams
tidigare verk. Men tragiken i Folke Filbyters levnads-
öde har även en allmängiltig karaktär. Det är klyftan
mellan släktleden, skilda åt av olika åsikter, olika
syften, olika talesätt. Det är också olyckan att vara
en stor man. Heidenstam har städse haft lust att se
världen som de ondas segerbana och ge de stora syf-
tenas bärare törnekronor. Gunnar ifrån Lidarände
fick höra de bittra orden:
Till landsflykt födas våra främsta män.
Var stolt att hedern ej blev dig förmenad.
Den är ej värd ett handslag av en vän,
som icke tio längta att se stenad.
och i Fången, en till Hellas förlagd dikt, är detta de
storas olycksöde själva kärnan. »Våra store skulle
ropa: Blir med gott det goda gäldat, slocknar flam-
man som oss eldat, vi till dvärgar krympa hopa.»
Ännu bestämdare, ännu mera rakt ur hjärtat klingar
samma ton i »Folkungaträdet». Den gamla blindade
Jakob, som får lida åratals lidanden i Folke Filbyters
hus, emedan han stulit och fört bort hans sonson,
talar om orättvisan med de Heidenstamska bilder,
som säga oss, att författarens eget hjärta klappat i
takt med det upprörda talet: »Det fanns en tid, då
jag ropade förbannelse över orättvisan i världen, men
jag har slutat upp. Nej, piska våra kroppar med dina

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:13:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svskald90/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free