- Project Runeberg -  Svenska skalder från nittitalet (fjärde upplagan) /
39

(1922) [MARC] Author: Ruben G:son Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Selma Lagerlöf

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

39
driver poesin in i en skum vrå, och naturligtvis har
detta oftare varit fallet i hennes senare verk än förr.
Före kavaljerernas botgöringstid ligger den soliga
omedelbarhetens. Man kan inte säga att kavaljererna
ha någon böjelse för att ångra. De äro allt en smula
ödestroende, det är något av samma lynne som Bell-
man gav uttryck åt med försäkringen: »jag är en herre
av mycket liten djupsinnighet», och Almquist med
kraftordet: »längre teorier ger jag raggen». De kunna
omvända sig vid tillfälle, men var lugn för, att de ald-
rig ska rysa tillbaka för sitt förflutna. Det kommer
alltid att bli deras hjältetid, deras gyllene ålder.
Över de tusen och en nätter, som de tillbragt i toner
och svir, lågar det en aldrig stillad skönhetslängtan
och en glans av den vilda munterhet, som inte hade
sin källa i vinet, utan för vilken detta endast var en
tidsform. Tänk på den mästerliga scenen »Kyrkogår-
den»! Inget av den tidens vilda seder är dolt eller för-
hemligat — endast kärleksäventyren äro mera fan-
tastiskt irreala än tidens skick gör sannolikt — men
Selma Lagerlöf har själv dyrkat dessa figurer så högt,
att även vi känna en del av den från barnsben hysta
beundran för dem, som hon givit uttryck åt i sin stils
oupphörliga ack! och o! Selma Lagerlöf har aldrig
varit rädd för att ge sina figurer fel, de kunna ha
många och betydande sådana. Kanske bara en enda
punkt är det goda. Men den lyser opp alltsammans
— som t. d. med den gamla krigsmannen Jan Hök.
Vi kunna inte påstå att det är osanning i hennes
teckning, ty då skulle man få bannlysa all idealitet
ur personteckningen. Så fort man bara håller sig till
ett par drag i en karaktär, blir det idealisering. Selma
Lagerlöf bryr sig här inte om att skildra personer i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:13:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svskald90/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free