- Project Runeberg -  Svenska skalder från nittitalet (fjärde upplagan) /
55

(1922) [MARC] Author: Ruben G:son Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Selma Lagerlöf

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

55
hugskott rörande konung Hiskias brunnar, och Bo
Ingmar Månsson avbryter dem: »jag tänker ej på så
heliga och märkvärdiga vatten som ni andra», sade Bo
långsamt, »men från morgon till kväll tänker jag på
en älv, som rinner frisk och klar med ljust, blankt
vatten. (Bönderna sågo upp med spänd förväntan i
blicken.) Jag tänker på en älv, som hämtar tillflöde
ur många bäckar och åar, och kommer bred och vatten-
rik fram ur mörka skogen och är så klar, att man ser
alla de kiselstenar, som ligga och glittra på botten.
Och den älven är ej uttorkad som Kidron eller blott
en dröm som Hesekiels flod eller omöjlig att finna
som Hiskias, utan den forsar och strömmar ännu i dag.
Jag tänker på Dalälven.» — Ett tredje ställe är, när
Bo berättar för Gertrud, att Ingmar erbjudit honom
att få arrendera sågen vid Ingmarsgården; »nu hör
jag den där sågen slamra i mina öron hela kvällen»,
sade Bo, »forsen brusar, och kanttrissan gnisslar och
timmerstockarna ligga och stöta mot varandra i
älven. Du kan inte tro hur vackert det låter. — Och
så sitter jag och tänker på, hur det skulle vara att få
arbeta för egen räkning, att ha något för mig själv
och inte bara gå upp i en sådan här koloni.»
Detta är på en gång den avsiktsfriaste och avsikts-
fullaste lyrik. Det är ju intet annat än den renaste
kärlek till ett eget hem och till den hembygd, där
alla ens minnen ha sina rötter. Men denna kärlek
måste ibland strida för sitt liv och blir kastad till
sides för det som är mindre värt. Ty den är för mer.
Kidron och Hiskias brunnar kunna inte nämnas, när
Dalälvens namn är sagt. Och väl kan Ingmar säga
till Jerusalemsfararna: »jag tänker att ingenting är
så vackert som att se människor med stora offer öva

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:13:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svskald90/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free