Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik Axel Karlfeldt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I
91
fyllda realistiska tavlor, man har kunnat kalla hans
dikt dalkarlsantik och sagt, att i den bor hänförelsen
för den rena viljan. Huru passar inte detta in på
Karlfeldt! Hur långt kan man inte dra likhetslinjerna
mellan de båda dalaskaldernas dikter, både när det
gäller vad som lockar dem till sång och sättet att se!
— När boktryckar Wankijfs sättargosse kom till
Stiernhielm för att få mera manuskript till den på-
började boken »Baculus Carolinus» eller »Karlstaven»
och Stiernhielm satt i ett glatt lag, svarade han för-
argad: »Hälsa du Wankijf och fråga honom, om jag
skall sitta och pina ut ögonen på mig för 1 ans skull.»
Pojken fick gå, och Baculus Carolinus förblev ofull-
bordad. Jag undrar, hur många dikter av Karlfeldt
som aldrig blivit tryckta, emedan han med samma
sorglöshet som Stiernhielm låtit en dag, en vecka eller
mer rulla bort utan att forma på papper vad som bil-
dats till dikt i hans sinne! När Stiernhielm satto Vixit,
dum vixit, laetus som sitt livs signum, låter Karlfeldt
sin löskerkarl utropa: »Jag är så glad att jag fått leva»
— trots allt vad han lidit.
I.
Karlfeldt, som vart biblioteksman efter ett par för-
sök som lärare vid folkhögskola och samskola och
numera är stockholmsbo, föddes den 20 juli 1864 i
Folkärna socken, Folkare härad, i sydligaste Dalarna.
Sin skoltid tillbragte han i Västerås, där han blev stu-
dent 1885. Som en egendomlighet kan nämnas, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
