Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik Axel Karlfeldt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
107
röda läppar, med het längtan i sitt blod, omedelbar,
enkel och rik. Både mjukhet och kraft finnes i hennes
håg som i hennes kropp, hon är ingen drömgestalt,
hon är en äkta Dalarnas dotter. Och han vet även,
att deras kärlek är ingen saga för barn, ingen svävan
i sky:
Vår kärlek var de andras lik
i parens långa rad,
var dunkel jord och himmelrik
och sörjde och var glad.
Han är för äkta allmogeman för att beröva sin
sång de ärliga uttrycken av lidelse, för sann lyriker
för att förtiga att den riktiga blomman har rötter i
mullen.
Fridolin älskar dansen och den muntra drycken,
han älskar vänner och människors barn, är gärna värd
och gärna gäst i muntra och vettiga lag, han är stolt
över sin odal, stolt över sitt namn, ödmjuk inför
Herren, sträng mot dem som bete sig fegt eller fräckt.
Han går »med nacken rak under hatten» i ett stort
lugn, en nackstyv envishet, när det gäller att värja
sitt eget, vare sig det är gods eller tanke. Stundom
slår han numera an en trumpen och knarrig ton —
vilket visar att en smula ålder börjar styvna hans
humör. Men ännu rider han i truppen med sin vän
husaren »för Munga gård och Pungmakarbo» i en full-
komligt storartad takt med både galopp och trav:
Allesamman ridande män
och ingen man till fots.
Allesamman stridande män
och ingen klen till mods.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
