- Project Runeberg -  Svenska skalder från nittitalet (fjärde upplagan) /
135

(1922) [MARC] Author: Ruben G:son Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf Fröding

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

135
ding, som finnas bevarade, är diktad under skolpojks-
tiden och heter »Abbotsford». Där hyllar han denne
som »romantikens störste skald». Samtidig är en lika-
ledes bevarad dikt »Claverhouse», som behandlar en
av Walter Scott skildrad person.
Var det sålunda rätt tidigt, som han började leka
med rim och meter, hade detta likväl inget rent litte-
rärt syfte. Hans moder och han skrevo vers till och
mot varandra, men detta var så pass en vardagsvana,
att varken han eller hans närmaste därav leddes till
tanken på ett blivande skaldskap. Hans pojkverser
visa emellertid, hur mycken övning han redan då
förvärvat i själva det formella. Han drömde likväl
inte om att detta skulle bli hans förnämsta, utan ville
närmast bli vetenskapsman, och lämnade hemmet
hösten 1880 för att driva studier i Uppsala.
Universitetslivet var honom likväl icke mer fängs-
lande än skolundervisningen varit. Åren 1880—83 och
vårterminen 1885 tillbragte han i Uppsala utan att
under denna tid föra sina arbeten fram till en examen.
Han har själv berättat om denna tid: »Det enda lär-
domsprov jag avlagt var en tentamen för professor
Svedelius, som under tentamens lopp högt uttalade
sina tankar om min person. ’Den där ser mig inte ut
att bli något lärdomsljus, den där var bestämt ute på
vift i går, han svarar ju bakfram, som ginge han i
sömn’ och så vidare. Vi skrattade bägge två, när vi
tryckte varandras händer till avsked och hoppades få
träffa varandra i examen, vilket inte blev av. — Jag
var en mycket lat och vidlyftig student.» De kamrat-
dikter av skämtsam art, som han då författade, synas
vara förkomna, men torde icke ha spelat någon större
roll för hans utveckling som skald. Av betydelse är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:13:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svskald90/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free