Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf Fröding
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
155
offentliggjord i andra upplagan av »Gitarr och Drag-
harmonika» har han framställt dylika meningar. Han
säger där:
»Den gode han är val ej så god
som själv han tror i sitt övermod.
Den onde, han är ej så ond ändå,
som själv han tror när kvalen slå.»
Det är rader, som ha klarheten och bestämdheten
hos ett program, en öppen förklaring. De erinra om
ett uttryck i en av eddasångerna, Havamal, där det
heter, att ingen människa är så god, att hon är utan
fläck, och ingen så usel, att hon inte duger till något,
och antagligen ha de orden stått för Fröding, då han
skrev ner sin dikt. Han drömmer där också om den
tid, då
»ingen är ond och ingen god
men bröder som kämpa i ondskans flod
och räcka varandra handen
att hjälpa fram till stranden.»
Och denna längtan efter broderskap, efter medmän-
niskokänslans seger i själviska sinnen stiger fram
gång på gång i hans dikter. Men han förlöjligar utan
återvändo alla anspråk på att kallas god, han tror inte
på etiketter och hävdvunna åsikter om moraliska
värden.
Hans eget lidande är det som givit honom förmågan
av denna djupa och innerliga medkänsla med allt
levande. Medlidandet och känslan av samband med
allt och alla är hans själs vinst av de sorger han gått
igenom. Han känner hur hårt livet är, och den bild
han givit av den vanliga medmänniskan i dikten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
