Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf Fröding
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
157
honom i vägen, då är det en synd som begås, ty det
personliga är heligt.
Även i djupaste förtvivlan vill han därför inte över-
ge sig själv, även i bittraste själanöd tror han på och
håller fast vid sitt jag. I den gripande dikten Mä sjol
(Mig själv) — egendomligt nog skriven på landsmål
— heter det också:
Ja vel) int var strå äll kork,
int hö äll vesne bla,
i blåsten på sjön 5
i het å tork
ja vell vare mä sjol ända.
Å fäll kan de händ, att ja dör,
å fäll kan dä händ, att för vinn ja far,
å fäll kan dä händ, att e våg mä för
å torken den siste kräfta tar.
Men torken må bränn mä å blåst på sjön
hantér mä varr än ja tol,
när live mä släpper te sist ve don,
så vell ja holl fast i mä sjol.
I detta ligger det något av lycka, något av styrka
och uppehållelse. Han kan inte komma till självupp-
givningens tröstlöshet. Det yttre må vara aldrig så
svart och tungt ikring honom, hans inre må vara
aldrig så sönderslitet — han släpper inte denna stolt-
het, detta medvetande om att hans jag, hans person-
lighets kärna har värde, är god. Och detta är en rädd-
ning ur den tyngsta förtvivlan, är ett ljus i den fruk-
tansvärdaste nattens mörker. Fröding kunde vara
tveksam om graden av sin förmåga, kunde vackla,
då det gällde att besluta sig för skaldens kall, men om
detta tvivlar han icke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
