Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf Fröding
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
165
övat som ingen annans. Det vore i hög grad orätt att
göra Fröding till en dyrkare av det yttre, till formens
uteslutande förordare. Trots den ytterliga omsorg,
den utsökt noggranna filning han själv lät sina dikter
undergå, trots det att han klarare än de flesta förstått
den hemlighetsfulla, oförklarade makt som själva ljud-
fallet förmår utöva på våra stämningar, var han be-
nägen att framför allt sätta det innehållsligt goda
högst i sin känsla. Han bekänner uttryckligen att allt
synes honom värt att behandlas i konst, han har Alm-
quists ord »Så jag målar, ty så roar mig att måla» till
utgångspunkt för sin konstteori, och förklarar den ur
sin kärlek till allt, nutid och forntid, friskt och sjukt,
klart och mulet. Och han bär förebråelsen för bristan-
de enhet och stil med lätt sinne. Det väsentliga är
och förblir likväl det väsentliga.
Strunt är strunt och snus är snus
om ock i gyllne dosor
och rosor i ett sprucket krus
är ändå alltid rosor.
Vemodiga rader, men de innebära också medveten-
het och trots och säkerhet på sig själv, som ingen orätt-
vis kritik skulle kunna minska eller ta bort. Hans
konstuppfattning står sålunda i det enklaste och vack-
raste samband med hans allmänna åskådning, som
ju inskärpte att det yttre inte ger den rätta bilden av
det däri gömda inre; han säger ju ifrån: kom ihåg att
när en nöt är sprucken, finns dock kärnan i ett spruc-
ket skal.
Som sagt är Frödings genombrott till ett självstän-
digt uttryckssätt att förlägga till 89—90, då värm-
landsbildernas första knippe kom till. Vad han dess-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
