Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. I. Kort Öfversigt af Svenska Språkets och Litteraturens historia ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 10
Etymologi.
Deklinationen och konjugationer hade ändelser,
hvilka på efterföljande tabeller äro upptagna under
namn af Forn-Svenskan. Språket liknar Isländskan,
men skiljer sig derifrån bestämdt genom följande: 1:0
Isländska diftonger äro oftast sammandragna till en
vokal; t. ex. Isl. hein, peir, laun, leynd. Forn-Sv.
ben; per lön, lönd. 2:0 Isländska vokalbytet är pä
de flesta ställen bortfallet; t. ex. Isl. Nom. Saga, Gen.
Sögu. Forn-Sv. Nom. Saga, Gen. Sagu. 3:o
Isländska passivet st är förvandladt till s; t. ex. Isl. kallast,
Forn-Sv. kallas. Isländska H försvinner framför
flera ord; t. ex. Lutæ Nyckr i. st. Hlutr (Lott), Hnyckr
(Nyck) 5:o Isländska F är utbytt mot M eller mot
MP; t. ex. Namn eller Nampn i. st. f. Na/n.
Ordförrådet.
Ordförrådet var liksom i Ur-Svenskan och af
samma orsaker ringa. Dock måste för kristendomens
nya begrepp äfven nya ord antagas. För sådant
ändamål använde man dels sammansättningar af gamla
Svenska ord; t. ex. Radband, Skär seid. Vigvatten;
dels upptog och ombildade man de latinska; t. ex. Lat.
Fans, Sv. FonX, (Dop) Funt; Lat. Crux, Sv. Krussa,
Kros, Kors. På samma sätt orden Altare, Biskop,
Kalk, Kapell, Prest, o. s. v.
Litteratur.
De äldsta minnesmärken af Svenska litteraturen
äro Runstenarna, till största delen från 1000 och 11
ootalet. — Sedan kommo gamla Landskapslagarna,
mästerstycken uti korthet och kraft. De Svenska
Folk-visorna anses också till en del vara från detta
tidehvarf; ehuru de genom mnntligt meddelande
småningom alldeles förlorat den Forn-Svenska språkformen.
För öfrigt hafva vi ingen Forn-Svensk litteratur. Om
munkarna, tidens enda lärde, författade något, skedde
det vanligen på^latin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
