Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 2. Språk-prof ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ißt
Da äger icke allt nf fädrens helga bygd; • >
haf mer än deras land., haf ännu deras dygd;
den lugna storheten, den djerfva frihetsanden;,
knyt fastare ihop de sprängda s^mfundsbanden;
stå ej bekymmerslös midt i en väpnad verld,
och hvila, om du får, men hvila vid ditt svärd.
Blif åter, Svea folk, blif åter hvad du varit.
Lär af hvad andra land, af hvad du sjelf erfarit.
Det frihet är och rätt och ljus, du vakar för: _
hör mensklighetens bön, om du ej skaldens hör.
Se tiden, är han gjord för svagheten och flärden?
Eröfrare gå fram söm jordskalf, genom verlden.
Europas gamla form ej längre hålla vill,
den nya skapelsen med svärdet yxas till.
E|vad throner störtas om! Hvad riken sönderstyckas!
Förtrycket nämns försvär, och rätt är det som lyckas.
Tror du dig ensam trygg? Så är ej våldets art.
Var viss, det klappar ock uppå din fjällport snart.
Betänksamt ödet står; med griffeln höjd, att rista
i kopparn in vår dom, dèn eviga, deri sista.
Ett ögonblick ännu! Det plånar ut, fned köld,
de-nötta kronorna, o Svea, från din sköld.
XJpp, ännu är det tid att deras helgdom berga,
än har du kung och stat och grafvar till att värja,
och vålna’n af ett namn, som minnets stolthet gör.
Kan du ej rädda dem, så kan du dö derför.
Se Bälten kasta än kring dig de fria armar,
och fjällens fästning står, och himlen Sig förbarmar.
Än sår du egna falt och kan dem fylla än
med malmstöpt åskas hot, med klingor och med män.
Än kan du med ditt mod en häpen verld förfara,
och rädda, fallande, åtminstone din ära.–-
Så sjöng jag. Solen sjönk. Med stjernor natten kom.
Till ringa hyddas lugn jag ville vända om.
Bedröfvad, tyst, jag gick utöfver dödens sängar.
Men hör! Ett sällsamt ljud far genom harpans strängar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
