Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vI
ror af ett förloradt helt (jfr. s. 47). Likväl är det just det-
ta förlorade hela, detta ursprungligare tillstånd, som bör va-
ra forskarens yttersta ögonmärke. Han är då stadd i nöd-
vändighet att rådfråga de ännu fortlefvande dialekterna, syn-
nerligast allmoge-språken, såsom de mest fornartade, änskönt
i vissa ytpunkter förnötta, förvridna eller annorlunda skadade.
Hvad ordsamlingen angår, är det i tryck redan bevarade för-
rådet ej ringa, om än icke alltid kritiskt sofradt. I gramma-
tiskt hänseende eger man intet, utom det lilla, som träffas i
några akademiska dissertationer, och det mera utförda, som
hemtas ur företalet till Hors Dialectus Vestrogothica (innefat-
tande blott en skiftning af det mångsidiga Vestgöta språket)
och Carr BSäves afhandling om Gottlands dialekten. I allt
öfrigt har eget studium måst ersätta det felande. Oändligt
mycket står ännu att inhemta på detta öfver måttan rika,
fastän svårt odlade fält; men hvad som redan erhållits, har
spridt ljus öfver mången svårtydd:’ fråga. Särskildt bör Dal-
skan utmärkas, hvilken också länge utgjort föremål för ny-
girighet och gissning, och detta mera än för en närmare skär
skådning af egenheternas rätta art och lynne.” Som bekant
är, bar likväl Dalskan, i högre grad än andra landskaps-mål,
inom sig en stor vexling, till väsendtlig del troligen uppkom-
men af landets bildning i afskilda dalar, hvaraf namnet tagits.
Man har icke orätt i den förmodan, att Mora, Orsa och Elf-
dalen ega de mest ålderdomliga munarterna i Dalarne; redan
Rättvik, som ligger Mora närmast, har ett vida yngre språk.
Man torde ej heller misstaga sig, om man anser Mora-språ-
ket såsom det egendomligaste och minst vanstälda, likasom
Mora-karlen är Dal-karlen företrädesvis, och länge varit det.
Också är det förnämligast denna skiftning af Dalskan, som i
närvarande verk blifvit lagd till grund för framställningen af
denna dialekts grammatiska system, der ett sådant emellanåt
or
" Bland högst anmärkningsvärda omständigheter är, att Dalskan har i 2
pl. det ursprungliga aspirerade d (t. ex. is standig, I stån, i& såid.
J sågen), bvilket alldeles saknas i både runor och Forn-Svensk
bokskrift (se vidare tredje Boken). Rörande Ljudläran förekomma några
punkter 3. 492, andra noten; s. 228, noten; 8. 244—5, texten och för-
sta noten; s. 246, texten och båda noterna. Redan deraf erfares, att
mycket af det, som man i Dalskan ansett för blott ett besynnerligt uttal,
är i sjelfva verket ett troget uttryck af urgamla ljud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
