Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det återstår att orda om några smärre omständigheter
vid anordningen och utförandet af den skrift, som här blir åt
allmänheten öfverlemnad. :
Det är af grundsats, eom det, så vidt möjligt varit, i
den yttre tillrustningen undvikits, att med små nyheter, mer
endels likgiltiga, afleda uppmärksamheten från hufvudsaken,
och törhända frånvända den med ämnet mindre förtrogne,
hvars uppmärksamhet väl torde behöfva ostörd tagas "i an-
språk för det väsendtliga af saken, som möjligen i sig inne-
håller tillräckligt af nytt eller okändt. Betecknings-orden,
för de vanliga grammatiska begreppen, äro derföre de gamla,
de i århundraden antagna, nu nästan öfverallt i Europa (utom
Danmark och Island ”), äfven af de störste vetenskapsmän be-
gagnade, ur Latinet; endast med den skilnad, att der utlän-
dingen plägar nyttja ordet preteritum, brukas här imperfek-
tum (impf.), såsom hos oss är sed af gammalt. Begreppet
supinum är i Ny-Svenska grammatiken inkommet (se derom
i tredje Boken). De nya konstorden äro följande: a) starka
och svaga verb (jfr. 8. 4—5, 442). ob) öfvergångs-ljud,
återgångs-ljud, vexel-ljud (jfr. s. 143), motsvarande Tyskar—
nes umlaut, rickumlaut, ablaut, hos Munck (F. Sv. Spr.) om-
ljud, gen-omljud, afljud. ec) käönnebokstaf, ett omvexlande
uttryck för stammens slutande konsonant,” t. ex. r i far-a,
I i val, väl-ja. d) afledning: en vid stammens slut, obero—
ende af flexionen, fogad tillökning, medelst en eller flere bok—-
stäfver, eller ock en stafvelse, hvilken väl kunnat från bör-
jan utgöra ett sjelfständigt ord, men ej mera är så att be—
trakta, och fördenskull ej längre kan anses för lem af en
sammansättning, t. ex. a i mål-a-de, j uti väl-ja, n i var-
” Den, som sjelf underkastat sig den tacklösa mödan, att inlära sig den
nya, hos olika författare vexlande, alltid mer eller mindre oegentliga
och godtyckliga terminologien, svårhandterlig i en lärobok, men i en
vetenskaplig bevisning nästan alldeles oanvändbar, skall utan tvifvel ve-
ta värdera, att det hos skriftställare på olika tungomål ändå gifves nå-
gonting gemensamt, allmängiltigt, oförtydbart, vid första ögonkastet för
en hvar begripligt, till och med i förkortad form. Fosterlands-kärleken
tyckes kunna få ett tacksammare föremål, än det under ett par sekel
försökta brottandet med det omöjliga.
”" Hvad & 36, första noten, yttrats om skilnaden mellan rot och slam,
afser egentligen härledningen. Med stam inenas ordämnet, tänkt såsom
skildt från alla tillsatser, vare sig att det är sjelf rot eller icke. Val
är rot till väl-ja, men stam i val-de, liksom väl är stam i väl-ja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
