Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I BOKEN. — INLEDNING. 3
Acuovist (Svensk Språklära, Stockholm 1832, 3:e uppl. 1840),
som lemnar dessa 5 konjugationer: I måla; Il höja; III läka;
IV spå; V hinna. Dock kunna 2, 3 och 4 konjug. betrak-
tas såsom blott »artförändringar» af den 41:a; till följd hvaraf
Svenskan har »allenast två egentliga böjningsformer för sina
verber» (s. 81).
Det under vidhållande af något bland de gamla Svenska
konjugations-systemen gjorda erkännande, att en tvådelning
ändock vore den egentliga, synes vara föranledt af den be-
römde Rask, hvilken i alla »Gothiska» (Germaniska) språk ser
mycken öfverensstämmelse i verbens böjningssätt, och uti Is-
ländskan träffar samma indelningsgrund, som i Möso-Götiskan,
Anglo-Saxiskan, Tyskan och Holländskan; motsvarigheter, som
äfvenledes i Grekiskan och Latinet ej sakna jemförelsepunkter.
Redan i presens indik. skönjes uti Isländskan en skilnad, som
delar verben uti 2:ne väsendtligen utmärkta »hufvudflockar»,
der imperfektet i den ena (venklare») är flerstafvigt, i den andra
(»koustigare») enstafvigt med förändrad vokal; preter. part.
pass. i den ena på t, dr, d; i den andra på it, inn, in.
Den enklare hufvudflocken, motsvarande verba pura i Greki-
skan, och 4, 2, 4 konjug. i Latin, har I kalla, II brenna
(bränna), III telia (»telja»); den konstigare, motsvarande verba
impura i Grek. och 3 konjug. i Lat., har I brenna (brinna),
II gefa (gifva), III gripa, IV låta, V frissa (Ofrjösa»), VI
fara; hvilken senare flock ej betydligt afviker från den af
Zahn för Mös. Göt. och af Adelung för Tyskan antagna indel-
ning (jfr. Anvisn. s. 435 och följ.) Denna uppfattning, som
af Rask tillämpats äfven på Ang. Sax. (se Ang. Sax. Spr.s. 52
och följ.), har, hvad Isländskan vidkommer, i hans sista åt
samma språk egnade grammatik blifvit, med någon omställ-
ning i klasseringen, genomförd; så att den konstigare hufvud-
arten (här kallad »den slutna», i motsats till »den öppna» eller
enklare) innehåller verben i följande ordning: 1 gefa, II låta,
II fara, IV brenna, V gripa, VI skista (Vejledn. s. 46 och
följ.); hvilken jemkade fördelning äfvenväl blifvit lämpad på
Forn-Frisiskan (se Fris. Spr. s. 65 och följ.) och den nyare
Danskan (se Dan. Gram. s. 39 och följ). I den första af-
fattningen har den Raskiska konjugations-theorien blifvit af
Petersen orubbad öfverförd, ej mindre på Danskan under de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
