Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 I BOKEN. — INLEDNING.
äldre tiderna, än på den äldsta Svenskan (Dan. Spr. Hist. I.
4413—4116 m. fl. st.; II. 185—188); i den senare är hon
af samme författare använd på nuvarande Danskan (Dän. Spr.
s. 49 och följ... På samma plan befinner sig en Svensk för
fattare, Hampus Kristoffer TurrBere (Svensk Språklära, Lund
4836), som, med hufvudsakligt upptagande af den Raskiska
anordningen, fattar denna, tillämpad på vårt modersmål, så-
lunda: första hufvudarten (i hvilken imperfektet »har en gifven
ändelse —-de eller -te, det passiva participium ändas på -d,
eller på —-t efter konsonant») innehåller »3 klasser eller kon-
jugationer», neml. I kalla; II a) äga, b) köpa; III välja.
Andra hufvudarten (omfattande de verb, »hvilka, saknande
ändelse i imperfektum, bilda detta tempus genom att förändra
stammens vokal; och hafva det passiva participium på —en,
-et, supinum på -—tt») sönderfaller i 6 klasser: I gripa, II
taga, III låta, IV binda, V gifva, VI bryta, af hvilka 6
klasser de 3 första äro utan vokalförändring i impf. pl., de
3 sista deremot undergå en sådan. Enstafviga verb finnas
upptagna under första hufvudartens 2:a klass, när de äro re-
gelbundna; under andra hufvudarten, när de i impf. tillhöra
denna (s. 38 och följ.).
Från en i hänseende till Rask något skiljaktig synpunkt
utgår den store språkforskaren JaxoB Grimm, som i sitt rykt-
bara grammatiska verk äfven omfattat Isländskan, Svenskan
och Danskan. Han antager så väl för nomen som verbum en
stark och en svag böjning, genomgående alla s. k. Tyska
tungomål.” Uti den äldre behandlingen af grammatiken (den
enda, som ännu hunnit till ordböjningen), tänker han sig ver-
bets starka böjning (hos Rask den »konstigare» eller »slutna»)
såsom innefattande 12 konjugationer, hvilka dock endast i
»Gothiska» språkarten (Möso-Götiskan), hvaraf de äldsta lem-
ningar nu äro för handen, fullständigt framträda. Emellertid
blifva samtliga German-språken sammanstälda med hänsigt till
det idiom, som uppenbarar sig i den äldsta formen. De Svenska
starka konjugationerna blifva då: I falla, II heta, III löpa,
" Han förstår dermed, hvad af Rask kallas »Gothiska», af andre Germa-
niska, d. v. s. Tyska och Skandinaviska. Till dem räknar han Mös.
Göt., Hög-Tyska, F. Ned. Sax. (»altsächs.»), Holländ. (»niederländ.»),
F. Fris, Ang. 8ax., Engelska, Isländska (»altnord.»), Svenska och Danska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
