Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 I BOKEN. — INLEDNING,
sigt, icke vara fullt tillfredsställande: mera praktiskt handter-
lig, mera lättfattlig för en hvar, lärer hon dock vara. Och
knappast synes för vetenskapen någon olägenhet uppstå, om
man theoretiskt ställer samtliga konjugationerna under en högre
enhet, under tvådelningen stark och svag; änskönt man ej
kan ordna i likformiga massor, utan nödsakas ställa en stark
böjning mot tre svaga. Deremot skulle den vetenskapliga forsk-
ningens resultat, omedelbart flyttade ur sin egentliga krets,
af mängden missförstås eller icke göras njutbara. Då dessutom
utsigten är ringa, att i de starka verbens sammanstörtande
byggnad upprätthålla den gamla ordningen, eger man dubbel
anledning, att icke göra den praktiska språkläran beroende af
den starka verbal-böjningens osäkra öde, både i vetenskapen
och i språkbruket.
Det är af detta skäl, som man, i fall en brytning, af
de starka verbens enhet bör göras, torde få åsidosätta den på
flere olika vokal-vexlingar grundade styckningen i gamla språ-
kets grammatik, och åtnöjas med de 2 klasser, i hvilka dessa
verb, utan all vetenskapens tillskyndan, ordnat sig under lop-
pet af ett par århundraden. Redan TJäLLMmaAnn, ehuru han be-
traktade alla starka verb såsom anomala, skilde mellan dem
af ett ljudskifte, och dem af tvenne; d. v. s. mellan sådana,
som i impf. pl. behålla eller ombyta singularens vokal, t. ex.
fara och brinna; — en tvåfald, som icke heller undgått
Rasz, vid hans sista uppställning af de Isländska verben (se
härom mera i nästa kapitel). Och sedan TJäLLmanns tid hafva dessa
olikheter än mera stadgat sig, och nästan utträngt alla andra.
Som jemväl 2 konjugationen har tvenne klasser, dem det kan
vara tjenligt att åtskilja, finge man då följande schema: I
kalla; Il a) bränna, b) lösa; III fly; IV a) gripa, b) brinna.
Detta i afseende på nuvarande språket. För det gamla
blir denna fördelning ej lika användbar. <Fördenskull, och
ehuruväl, i andra Boken af denna afhandling, gammalt och
nytt finnes sammanfattadt under rubrikerna första, andra,
tredje och fjerde konjugationen, kommer likväl fornspråkets
verbal-böjning att på annat sätt behandlas, der hon, från
olika sidor skådad, blir ämne för undersökning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
