Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 I BOKEN. — VEKEBALBÖJNINGEN FORDOMDAGS.
att i gamla skrifter epithetet norrena eller norrena nyttjas
blott i meningen af Norsk, ej af Nordisk; samt att på de
många ställen, der benämningen Dansk tunga upptäckes, der-
med allenast Danskarnes språk åsyftas; utan i de fall, då
stället bör misstänkas att vara i Danskt intresse interpoleradt
(jfr. »Afhandling om hvilke Benevnelser Landet, Folket og dets
Sprog findes tillagte», uti Samlinger, Band II häft. 3, s. 381
—507). Dock har Prof. P. A. Munca sedermera yttrat, att
»dönsk tunga» ögonskenligen är det vidsträcktare begreppet,
brukadt, då vederbörande författare ej ville leda uppmärksam—
heten på någon särskild munart; »norrena» deremot den från
Norge utgående, i Norge och dess omedelbara eller medelbara
kolonier talade munart (Annaler for Nordisk Oldkyndighed,
Köpenhamn 4846 s. 279). Flere af Norges skriftställare (dock
ej Åasen) göra emellertid gamla Isländskan och »Oldnorsk» till
helt och hållet identiska; och ehuru man erkänner »Isländarnes
fullkomliga rättighet att tala omen Isländsk litteratur», anser
man sig »ej kunna medgifva rigtigheten af att benämna språket
efter en koloni, och icke efter moderlandet» (Norr. Gram. s.
IV). sälar eller »Norska» är »det språk, som talades och
skrefs i Norge till bortåt slutet af 414:de århundradet, och
från Norge öfverfördes till Island i slutet af 9:de och begyn-
nelsen af 10:de (jfr. Norr. Gram. s. IV och 4). Deremot göres
af Norrmän skilnad mellan »Oldnorsk», »Oldsvensk» och »Old-
dansk»; och Prof. Muncr förklarar, att då run-inskrifterna »ut-
göra ännu äldre språklemningar än de äldsta handskrifter, vi
känna», måste man utgå från den förutsättning, att den »old—
norska» grammatikens kända reglor äro i runorna »strängast
vidmagthållna», och att »alla de former, som eljest utmärkas
såsom de äldsta, i synnerhet på runstenarne äro hemma»
(Nord. Runeskrift s. 26); dock under vidgående, att »de Norska
run-inskrifterna utgöra blott ett obetydligt antal i jemförelse
med de Danska, och förnämligast med den utomordentliga
massan af de Svenska» (s. 3). Redan förut har samme för-
fattare utlåtit sig, att nyare Danska och Svenska hafva ome-
delbart utvecklat sig ur »Olddansk» och »Oldsvensk», utan någon
- mellankommande inverkan från den Norsk-lIsländska munarten;
ja, att det stadium, från hvilket de Danska och Svenska språken
begynte utveckla sig, är mycket äldre än det, hvarifrån äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
