Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20 I BOKEN. — VERBALBÖJNINGEN FORDOMDAGS.
skrift öfver Norska folkspråket skall jemväl upplysa, att Norskan
än i denna stund har många berörelse-punkter med Isländskan.
Detta förhållande är också lätt förklarligt deraf, att Island
hufvudsakligen af Norrmän, endast till ringare antal af Danskar
och Svenskar, befolkades, och, långt innan det förenades med
Norge, dermed underhöll en liflig gemenskap. Häraf är dock
ej en gifven följd, att det under loppet af flere århundra-
den utvecklade språket, på ön Island, under denna tid för-
blifvit alldeles likadant, som det på samma tid under andra
inflytelser utbildade språket i det landfasta Norge. Utan att
för någon del biträda påståendet, att hela den Isländska kul-
turblomman är allenast en på Island uppdragen drifhusväxt,
bör man dock ej förbise, att det till Island öfverförda språket,
om än friare från beröring med andra tungomål, och i sin
ålderdomlighet understödt af Isländarens skarpt utpreglade na-
tionalitet och anborna tycke för det gamla, likväl skolat, hos
ett så intelligent folk, af sig sjelf fortskrida, till följd af od-
lingens inneboende lifskraft och behof af föryngring; äfvensom
att på Island förefunnits ett slags vitter skola, om hvilken det
lärer vara svårt att säga, huruvida hon dit blifvit öfverflyttad,
eller der bildat sig och mognat. Allt nog, att hon funnits,
att hon på sjelfva Island öfvade ett stort inflytande, och för-
sedde de Nordiska hofven, särdeles det Norska, med skalder
och sagoberättare, troligen ock med annat skrifkunnigt och
boksynt folk. Det var mest i sång och i saga — den tidens
både roman och” historia, — som Isländaren utmärkte sig;
och den konstbehandling, han viste att gifva dem, kunde ej
annat än inverka på språket. Starkast skulle denna infly-
telse yppa sig inom en så inskränkt yttre areal som Island,
der en liflig vexelverkan kunde, genom en allmänt spridd folk-
läsning, lättare leda till likformighet i odling, än hvad som
var möjligt på Norges och Sverges långsträckta, af bergs-
kedjor eller skogar afbrutna utrymme, hvilket måste gifva
upphof till allehanda olikheter i seder och språk. 1 ordningen
näst efter hembygden var Norge föremål för Isländarens åhåga;
stundom slog han der ned sina bopålar, än oftare gjorde han
der besök, och lemnade efter sig minnen af sin vistelse. Mången
gång tror man sig säker om att skilja mellan en Isländsk och
en Norsk hand; men ej sällan tvekar man om afskrifvarens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
