Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I BOKEN. — VERBALBÖJNINGEN FORDOMDAGS. 2
hembygd. Vid flere tillfällen kan man då stadna i osäkerhet,
om den större likhet med Isländskan, som kan förete sig uti
en och annan omedelbart för Norge beräknad skrift, bör här-
ledas från Norskans samtidiga öfverensstämmelse med Isländ-
skan, eller tilläfventyrs från afskrifvarens Isländska börd,
kanske oftare inträffande, än af skriftdragen och stafningen
kan utrönas; äfvensom den Norska handstilen icke är ett till-
förlitligt bevis på författarens Norska härkomst. Emellertid
möter man i Norskan vissa skiljaktigheter från Isländskan.
och detta ganska tidigt. Liksom i Svenskan nästan alltid,
ses i Norskan oftast mn, i stället för det Isl. fn; till och
med äldsta fragm. af Gulap L. har stemna (Norges Love I.
496); då detta mn endast i få Isländska handskrifter
kan såsom undantag upptäckas (exempel derpå meddelas i
Frumpart. s. 240—211). Lika vanligt är det Norska ey,
för det Isländska ey; redan i äldsta fragm. af Frostap.
L. läses leysa, deyr, reyniz, heyrt o. s. v. (jfr Norges
Love II. 508, 540, 514). Uti Norska permebref är heyra
(Isl. heyra, Gottl. L. hoyra, höra) allmänt, och fins i ett
original från år 4224 (se Diplom. Norveg I 6); Norska
skrifter ega, fastän ej så allmänt som Svenska, & för e, gh
för g. Uti de förra finner man emellanåt i 2 pl -r för
-p eller -t (se härom i tredje Boken); mit för vit (vi, dual.)
t.ex. Diplom. Norveg. I. 437 mit villium; mit varom; likaså
mer för ver (vi, pl), t. ex. s. 439 mer vilium; A54 mer
varom. Långt oftare i Norsk än Isländsk skrift qvarstår a
framför u eller o (t. ex. mannum, lagum, allum, aörum,
margum , kalla8o, svarado m. fl), liksom i Svensk; uti den
Norska handskriften af Olof Hel. Saga är a till och med ge-
nomgående. Vill man se skilnaden mellan Isländska och Forn-
Norska under olika tidpunkter, så kan man jemföra flere i
Frumpart. meddelade utdrag och Sorö-upplagan af Kongespeilet
s. XXX—XXXIIHI. — Man må nu huru som helst bedöma
dessa afvikelser, så kan deras tillvarelse ej bestridas; och då
sådana, större eller mindre, förspörjas, saknar man icke an-
ledning att skilja mellan Isländska och Forn-Norska, såsom i
denna skrift finnes iakttaget; ingalunda i ändamål att undan-
dölja likheten, utan blott för att hänvisa på olikheten, der en
sådan är för handen. Då benämningen Isländska, ehuru yngre,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
