Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I BOKEN. — VERBALBÖJNINGEN NU FÖR TIDEN. 37
emedan i föreställer ett sammanträngdt tveljud; i den senare
har u i impf. indik. pl. öfvergått till o i part. Vidare är uti
Isl. person-tecknet för 2 pl. Pp (&, t), i Svenskan -n. —
Runor och nu lefvande dialekter, med eller utan samdrägt
inbördes, förete åtskilliga egenheter, bland dem sådana, som
förråda en högre ålder än bokspråket, hvilket sistnämnda, dock
med uteslutande af Gottlands-Lagen, ensamt kunnat vid buj-
ningsmönstrens uppgörande ifrågakomma.
TREDJE KAP.
Verbalböjninger nu för tiden.
I första kap. har den åsigt blifvit framstäld, att en in-
delnings-grund, som kan befinnas tjenlig vid skärskådningen af
språket från dess historiska och theoretiska sida, ej derföre är
lika lämplig vid behandlingen af detsamma i dess nuvarande
skick. Vid jemförelsen med fornspråket erfares: a) att 4:a och
2:a kl. af de svaga verben äro i fortfarande utöfning af sina
gamla rättigheter. b) att den 3:e svaga kl. står på indragning.
ec) att mönsterverben i 4:a och 2:a starka kl. för närvarande
ingenting representera, utom sig sjelfva och en eller annan
vanlottad like. d) att verben i 5:e, liksom i 2:a och 3:e
starka kl., undergå blott en vokalförvandling, hvilket, om än
för den 5:e endast skenbart, varit fallet jemväl i Forn-Svenskan;
hbvarföre dessa tre klasser äro uti allt lika, med undantag af
ljudskiftets beskaffenhet. e) att vokalen i part. preter., uti verb
af 6:e starka kl., icke mer stämmer med den uti impf. indik.
pl. och impf. konjunkt. (jfr. sköt, sköto, sköte, skjuten), utan
oftast med den i stammen; och att således de flesta hit hö-
rande verb nu befinna sig i samma ställning, som de sist
omnämnda tre klasserna; de öfriga åter äro vacklande eller
afvikande. f) att de enstafviga verben, som redan i forntiden
hade vissa egenheter, och nu än flere, ingenstädes få rum i
det nyss uppstälda schemat för fornböjningen, så rymligt det
än kan synas. Det nya språket har alltså sprängt sig en ny
bana, på hvilken vi här inträda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
