- Project Runeberg -  Svenska språkets lagar. / Första bandet /
60

(1850-1883) [MARC] Author: Johan Erik Rydqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

60 11 BOKEN. — I KONJUGATIONEN.

(läna), löna, visa, äfvensom koka; i andra rummet råka, fela,
försona, skapa, ropa; i tredje bruka, språka, skona och
kanske ännu något annat. Väl säges icke gerna i vårdad
prosa, men hvardagligt och i vers, talte, talt, delte, delt, spelte
spelt, mante, mant, mente, ment, lånte, lånt, lönte, lönt, viste,
vist. Af betala (från T. bezahlen, som likväl ytterst har samma
källa som tala, och tälja, räkna, förtälja) ser man sällan annat
än betalte, betalt; och i allmänhet gäller, att ett sammansatt
verb lättare låter sammandraga sig, än ett enkelt. Vanliga
äro derföre omtalt, aftalt, bortspelt, belönt, förtjente, förmente,
belänte, förlänte, beviste, hänviste o. s. v. När part. preter.
hårdnat till adjektif eller adverb, är den hopdragna formen
ofta den uteslutande; t. ex. en förtjent (förtjenstfull) man, ett
välment råd, en förment" oförrätt, förmente (föregifne) prinsen,
indelt lön, en obevist sak, den landsförviste, göra något opå—
talt. Det heter lika väl obelönt som obelönad; förenta sta—
terna som förenade staterna; men vara förenad med någon.
Det säges komma sjelfmant, men bli utmanad. 1 god prosa
nyttjas sällan brukte, brukt, skapte, skapt, ropte, ropt. Ölver-
allt ser man förfelad, välskapad, framropad; vanligen förbru-
kad, obrukad 0. 8. v. Verskonsten tillåter sig dock en och
annan frihet, icke alltid med fördel, icke alltid utan offer af
uttryckets ädelhet. Äfven det prosaiska föredraget umgås friare
med de sammanträngda formerna af fela, råka; likväl säger
man hellre feltes, råktes, än felte, råkte; aldrig iråkt för irå-
kad. Allmänt är kokt; sällan höres annat än kokt fisk, kokta
ägg, uppkokt vatten; impf. på -ade är något mera användt,
t. ex. det kokade i honom o. 8. v. Regelrätt efter 4 konjug.
går tappa (förlora), utom i talesättet ge tappt.

Man ser, att icke litet af godtycke här spelar; såsom i
allt der bruket är högste lagstiftaren. Det kan visst låta höra
sig, att till grund för detta bruk ligger en viss nödvändighet.
Sammandragningen är icke allenast bunden af känne-bokstafvens
beskaffenhet: hon är också inskränkt till ett afmätt fält. Men
då man af öka, smeka, som vackla mellan 4:a och 2:a konjug.,
har i pres. indik. både ökar och öker, imperat. öka och ök
0. s. v., hvarföre har man icke bruker, bruk?

Förment, d. ä. förmodad. Förmena (hindra, förbjuda, neka) håller sig,
liksom Isl. meina, strängare efter 4 konjug. |

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 9 00:29:10 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svspraklag/1/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free