Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
II BOKEN. — I KONJUGATIONEN. 39
Till ett vida större antal finnas verb, som i gamla tider
lydde under 2 konjug., men nu lyda under 4:a. För dessa
redogöres under 2 konjug.
För vinnande af en klarare öfversigt kommer sista kap.
af denna Bok att upptaga en samlad bild af anomala eller s. k.
oregelbundna verb, bland hvilka hufvudsakligen de, som med
sina afvikelser stadna inom en viss konjugation, blifva under
denna behandlade. Men sådana finnas ej inom 4 konjug.,
hvars anomalier bestå deruti, att verbet delvis tillhör mer än
en konjug. Här bör likväl den anmärkningen förutsändas, att några
verb, såsom bringa, klinga, tvinga, simma, gälda, ega en allt
igenom regelbunden böjning efter 4 konjug., men tillika en af-
vikande, der likväl pres. indik. numera alltid, utom i simma,
tillhörer 4 konjug. Andra åter, såsom heta, veta, vetta, lefva,
tiga, ligga, vilja, kunna, skola, ha blott supin. hetat, vetat,
vettat, lefvat, tegat, legat, velat, kunnat, skolat lydande under
4 konjug. Sammaledes duga, som dock har, jemte supin.
dugat, ett mindre brukligt dugt. Talrikare äro sådana som,
utan att antaga en bestämd och fixerad anomali, låta sig böja
än efter en konjug., än efter annan; de flesta efter 4:a och
2:a; flere efter 2:a och 4:e; några efter 4:a och &4:e; få efter
alla tre, t. ex. sluka, dyka. Alla dessa få benämningen vack-
lande, och erhålla, äfven de, sin plats i denna Boks sista af-
delning.
Ett annat ganska anmärkningsvärdt förhållande, som en-
samt rörer 4 konjug., är, att vissa verb med den enkla känne-
bokstafven l, n, s, sällan k, p, tillåta sammandragning i impf,
part. preter. och supin.; d. v. s. tillåta utstötning af det af-
ledda a. Utan att öfverhufvud i pres. indik. och imperat. lida
härigenom något intrång, komma de likväl att i de hopträngda
formerna öfvergå till 2 konjug., och följa de för denna gäl-
lande lagar. De utbyta följaktligen tempus-tecknet d mot t,
efter k, p, s: jemväl, och mera uteslutande än 2 konjugatio-
nens verb, efter l, n. Hit hörande verb äro företrädesvis
tala, betala, dela," spela, mana, mena, förena, tjena, låna
” Dela har visserligen tillförene lydt under 9 konjug., men kan numera
anses regelrätt gående efter 4 konjug., med pres. indik. delar, imper.
dela. Så äfven hvila, hvars äldre former hvilde eller hvilte, hvild eller
hvilt, nu blott i talspråket någongång anträffas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
