Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66 II BOREN. — II KONJUGATIONEN.
vänja, dölja, spörja m. fl.” De utgöra en lefvande bekräf-
telse på tillvarelsen af ett forntida i, såsom afledning uti verb
af 2 konjug.; men dels är denne flock så liten, dels så föga
inom sig öfverensstämmande, dels så stadd i upplösning, att af
densamma ej mera någon regelbunden böjning kan anses vara
för handen. Framställningen af dess egenheter kan följaktligen
ej sättas i spetsen för 2 konjug., utan får lämpligare sin plats
inom den afdelning, som här nedanför upptager 2 konjugatio-
nens anomala.
Äfven RasK, som för öfrigt i detta ämne är mindre till-
fredsställande, tyckes, hvad angår den med vår 2 konjug. jem-
förliga Isländska böjningen, erkänna en vokal såsom kännemärke.
Enligt Anvisn. skall likväl blott i de verb, som gå lika med
Isl. drenna (bränna), denne vokal vara i, »som äfven i första
person framkommer tydligt, fast den i imperf. genom samman-
dragning blifvit bortkastad»; hvaremot de i enlighet med :telia
böjda verben ha »ingen vokal i första person, men tyckas ur-
sprungligen hafva haft u» (s. 436). Den senare satsen lärer
blifvit öfvergifven. Åtminstone nämnes i Vejledn. ingenting om
detta u; men väl nämnes der, att, uti den öppna hufvudartens
andra klass (dit hörer brenna), dess s. k. »kjendeselvlyd» i
bortfaller i impf. och part. pass. framför ändelsen (s. 52): att
verb, hvilkas sista konsonant är g eller k, behålla i, förvand-
ladt till j, framför ändelserna a och wu (s. 53): att tredje
klassen (dit hörer telia) »inskjuter» j uti alla presens, framför
ändelserna a, u (s. 55). — Är j »inskjutet», så är det väl
icke något »kjendeselvlyd», som kan bortfalla eller behållas;
men ett sådant, d. v. s. aflednings-vokal, framträder tydligast
just i telia och dess likar. Föreställningen om ett inskjutet i
står ej heller väl tillsammans med ett annat yttrande, i samma
verk, att nemligen partic. tamt är sammandraget af tamit (s.
32). — Grimm ser saken klarare, och förutsätter, efter hvad
man finner, afledningen i såsom ursprunglig uti både brenna
och telia, men utgången i impf. och part. preter. o. s. v. (jfr.
Gram. I. 921, 10141). Till en dylik förutsättning har man
” Af samma art är det j, som fins i bedja, svärja (se 4 konjug.); äfven-
som i de efter 4 konjug. böjda nyttja, härja, börja m. fl., uti hvilka
senare det afledda f, liksom en vanlig konsonant-afledning, genomgår böj-
ningen i dess helhet (jfr. 8. 64).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
