Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68 IN BOKEN. — II KONJUGATIONEN.
fordrar alltid t. Icke så enkelt l, utan nyssnämnde aflednings-
bokstaf. Uti mala, kyla, skyla (dölja) följer städse d på I;
äfven i gala, så snart det följer 2 konjug. Så gemenligen ock
i förmäla (gifta); men i förmäla (omtala) och anmäla nyttjas
oftast t; äfvenså brukas mest bemält. Denna åtskilnad, som
man plägar till och med i uttalet iakttaga, synes kunna med
fördel blifva äfven i skrift vidmagthållen. Om man för öfrigt
lika stadigt vidhölle skrifningen tålde (annars också tålte) ” som
tåld, hvilka icke rimligen kunna ega olika tempus-märken, så
finge man t efter I endast i de verb, som genom synkopering
af a kommit att till en del införlifvas med 2 konjug. (t. ex.
talte, spelte), och om hvilka redan under 4 konjug. är ordadt.
Ett alldeles motsatt förhållande inträder i alla verb med afledt
Jj, när detta enligt forntida sed synkoperas: då kräfves ovil-
korligen d efter både l! och n (utom i supin. naturligtvis);
t. ex. välja, valde, vald; sälja, sålde, såld; vänja, vande,
vand.” Det olika förfarandet kan uttydas på det sätt, att
valde, vande och dylika, af det yngre språkets lagar oförklar-
liga, traditionelt bibehållit sig sedan urminnes tider, uti sin
oförkränkta ålderdomlighet, hvartill d hörde; då deremot talte,
spelte m. fl. äro nya, mera tillfälliga bildningar; tjente, mente
åter redan i fornspråket hade t, när den hopträngda formen
användes.
I motsats till 4 konjug., inrymmer den 2:a blott undan-
tagsvis något verb med hård vokal uti stammen. I ett myc-
ket öfvervägande antal fins deremot ä, i många y eller ö, i
färre e eller i. Genom exemplen ur denna konjugations båda
klasser blir detta åskådligt; äfvensom det kan ådagaläggas, att
i denna konjug. jemförelsevis sällan en tydligt framstående af-
lednings-bokstaf, det förutnämda i: undantaget, utgör bildnings-
medel för det svaga verbet.
Andra konjugationens första klass.
Till denna klass, som har tempus-tecknet d, höra, med
inräkning af anomala:
" Både i gammal Isl. och Sv. skrefs poldi (Homil. bolpe), men melti.
” Alt d står orubbadt, der j går igenom hela böjningen, såsom i höljde,
sköljde, skönjde, är af sig sjelf gifvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
