Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
II BOKEN. — II KONJUGATIONEN. 69
4) Verb med ä i stammen: rädas, kläda, späda, träda,
skräda; ega (läs äga), säga, väga; väja (förut vägia); förmila
(gifta); gräma, skräma (skrämma), beqväma; lära, nära, tära,
begära, beskära; (häfva), väfva, (gräfva), kräfva, qväfva;
lägga; fälla, gälla (valere), gälla (sonare), hälla, välla (deraf
förvälla), drälla, gnälla, skälla, (smälla), ställa, svälla, skrälla,
hågfällas , (tillvälla); dämma, klämma, skämma, skämmas,
stämma; känna, kännas, nännas, ränna, bränna, spänna; tälja
(förut tälgia, med knif tillskära trä o. dyl, Isl. telgia, tålga),
(svälja, förut svälgia); hvälfva, (skälfva); vämjas; nämna; bända,
hända (ske), afhända, lända, sända, tända, vända; dänga,
(hänga), länga, mänga, blänga, flänga, klänga, kränga, slänga,
slänga, svänga, tränga, trängas, vränga, spränga, anstränga;
värma; ärfva, djerfvas (läs djärvas), (förvärfva), kringhvärfva.
Defektift är värdes. Likaså det blott i presens brukliga hjelp
verbet lärer eller lär.”
Efter 4 konjug. gingo förr träda, väga, väfva, sväfva,
gälla (i båda meningarna), välla, gnälla, skälla, svälla; sanno—-
likt tränga, hvälfva, kringhvärfva och andra. Ännu brukas
någon gång starka former af häfva, gräfva, smälla, svälja,
skälfva, sällan af hänga. Till 4 konjug. (se der) räknades
fordom begära. Det ovanliga förhållandet med ega, i gamla ti-
der, framställes i denna Boks sista kap., under öfverskriften:
anomala. Om säga och lägga se 2 konjugationens anomala.
2) Verb med y i stammen: lyda, tyda, pryda, förhyda;
blygas; kyla, skyla (dölja); (yra), hyra, (syra), styra; (yfva sig,
yfvas); bygga, brygga, skygga (gifva skugga), (skygga, visa sig
skygg); fylla, skylla, förgylla; rymma, skymma, skrymma; tynga.
Af brygga har man i fornspråket starka former.
3) Verb med ö i stammen: öda, föda, göda, löda (sällan
lödja), blöda, (flöda), glöda; böja (förut böghia), höja (förut
höghia), nöja (förut nöghia), röja (förut röghiu), töja (förut
töghia, Isl. tegia), dröja (förut dröghia, Isl. drygia), flöja (förut
flöghia), plöja (förut plöghia), döma (dömma); böra, föra, göra,
höra, köra, röra, töras, snöra, störa; höfvas, söfva; gömma,
”) Detta, såsom det vill synas, Ny-Svenskan ensamt förbehållna hjelpverb
är väl ingenting annat, än det vanliga verbet lära (Isl. lera, discere,
docere); att jemföra med de fordom auxiliärt begagnade rafa (råda),
vinna, nima (hvaraf förnimma) m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
