Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
H BOKEN. — II KONJUGATIONEN. 143
han tröste swa sinom fastom husum (och han förlitade sig
så på sina fästen, befästa slott); Cod. Bur. s. 402 tröst pik
vel; oktröste huar annan; Bonavent. s. 23 cen thot henna
vint trösto hona (ehuru hennes vänner tröstade henne); Patr.
S. 8 23 tha han wantröste sik (misströstade); Carl XII:s Bib.
Math. 27: 43 han hafwer tröst (förtröstat) på Gud. Folk-
språket, som i många landsorter troget återgifver betydelsens
fina skiftningar och öfvergångar i fornspråket, i riksspråket
och Stockholmskan till större delen förlorade, har jemväl
bevarat den gamla flexionen, i hvilken dock part. preter. ofta
vill närma sig 4 konjug.
törsta, Isl. byrsta 2; Cod. Bur. s. 204 at han aldre prötes.
hungra ella Pörste, d. v. s. hungrar ella pörster (törstar);
74 Pa Joseph pPörste (då Joseph törstade); Bonavent. s.
488 mik törstir; A53 han som mankönsins siela helso
thörste (som törstade, längtade efter menniskoslägtets själa—
frälsning); 189 at honom thörste; Gust. I:s Bib. Joh. Ev. 49:
28 migh törster o. s. v.
Andra konjugationens gamla omfång var långt ifrån be-
gränsadt af de nu beskrifna verben, tillika med de ännu vid
forn-böjningen bibehållna. Vi behöfva ej uppehålla oss vid
sådana verb som, genom den lena vokalens utbyte mot hård,
motiverat sin öfvergång till 4 konjug.; t. ex. kamma, krama,
kappas, nagla, vaxa, råna: Isl. kemba, kremia, keppa (Svea
folkspråk käppas), negla, vexa, rena; bland hvilka kemba,
negla, rena ej sällan märkas i Svenska fornskrifter, då böjda
efter 2 konjug. Samma konjug. följa ock deilsl. Proka (tråka),
tefia (med den transitiva bemärkelsen af töfva), gapa, kippa
(egentligen: rycka), sperra, streyma (strömma), efna (ämna),
rigna (regna), signa (cruce signare), kirna (kerna, kärna);
skémta (skämta) m. fl. Större delen af de nu mellan 4 och
2 konjug. vacklande i Svenskan, t. ex. flöda, wvidlåda, fika,
skira, lyfta, mista, fösta m. fl., voro förr 2 konjug. tillhöriga
(se denna Boks sista kap.) Atskilliga hafva tillförene egt 2
konjugationens former, mer eller mindre fullständiga, men ändå
ursprungligen varit starka verb, t. ex. bida, luta, tarfva m. fl.,
som blifva till granskning upptagna under 4 konjug., der det
” Uti Isl. är vexa = vaxa, men vaxa = växa. .
Sv. Spr- Lagar. 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
