Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EF II BOKEN. — Il KONJUGATIONEN.
äfven kommer att pröfvas, huruvida den nuvarande starka
flexionen af vissa förut efter 2 konjug. böjda verb, såsom
hinna, tiga m. fl., kan anses ega någon grund i språkets forna
skick. Slutligen bör erinras, att flere enstafviga verb fordom
böjt sig efter 2 konjug., hvarom under 3 konjug. närmare ordas.
Återblick på andra konjugationen.
Skådar man tillbaka öfver det nu tillryggalagda fält, som
inbegriper 2 konjugationens herradöme, så framträda vissa för
denna böjning egna förhållanden, hvilka, ordnade efter sitt inre
väsen, kunna betraktas ur följande synpunkter: 4:0 len vokal
i stammen, med ganska få undantag. 2:o en ofta skarpt fram-
stående egenskap af härledning, endast genom den starka vo-
kalens öfvergång till svag, d. v. s. genom öfvergångs-ljud;
antingen så, att det härledda verbet bildats af ett till annan
språkdel (vanligen subst. eller adj.) hörande ord (t. ex. dam,
dämma; knapp, knäppa; hvass, hvässa; land, lända; namn,
nämna; fast, fästu; varm, värma; arf, ärfva; trång, tränga;
val, välja; qval, qvälja; van, vänja; god, göda (egentligen?
göra god, förbättra, föröka); blod, blöda; flod, flöda; tom, tömma;
sorg, sörja; full, fylla; rum, rymma; hus, hysa; tung, tynga;
ost, ysta m. fl.);" eller af ett starkt verb (t. ex. falla, fälla;
ligga, lägga; sitta, sätta; brinna, bränna; slippa, släppa;
springa, spränga m. fl); hvarvid åter öfvergångs-ljudet kan
” I forna dagar var öfvergångs-ljud uti verb mycket allmännare än nu, då
verbet ofta upptagit .rot-vokalen. Förr hette det t. ex. ran (Isl. rån),
rena; kamber, kemba; nagli (clavus), negla; stup (Isl. stog, stod,
stolpe, stöd), slybia: nu rån, råna; kam, kamma; nagel (= Isl. nagli
clavus, och nögl, unguis), nagla; stöd, stödja. Stundom är rot-ordet
föråldradt, t. ex. hadh (som fins i S. Birg. Up., Ivan m. fl), Isl. hå,
spe, begabb), hvaraf hedha. Ännu oftare har i Svenska fornskrifter, med
undantag af Gottl. L., ljudvexlingen blifvit tillintetgjord derigenom, att
tveljudet förtunnats till enkel vokal; så att man, för att komma ljud-
öfvergången på spåren, i de flesta fall måste gå till Isländskan, der man
finner t. ex. saumr (söm), seyma (sömma); draumr (dröm), dreyma
(drömma); laun (ifr. lägga å lön), leyna (Forn-Sv. löna, dölja); raun
(rön), reyna (röna); daur (död, mortuus), dey&a (döda); daufr (döf),
deyfa (döfva); laus (lös), leysa (lösa); lraustr (trygg), treysta (vara eller
göra trygg, trösta) o. s. v. I enlighet härmed har man i Gottl. Hist. 4: 4
draumbr, droymdi; i sjelfva Gotti. L., på fl. st., laus, loysa; äfvensom
royna, troysta.
Sätta, bränna, släppa, spränga kunna icke anses bildade omedelbart af
infin. sitta, brinna, slippa, springa; utan af impf. satt, brann, slapp
sprang; liksom lägga af det gamla lag (låg).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
