Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134 1 BOKEN. — 111 KONJUGATIONEN.
slägtade språk, inom och utom det Germaniska området;
men äfven af staper (locus, urbs), stepia, hvilka hänvisa
på samma rot; slutligen af det öfverallt framträdande impf.
stop, det Isl. part. preter. staögenn, det Dalska städiö, det
Norska stiée. Till dylika particip. träffas i Svensk forn-
skrift intet motstycke, så vida man ej för sådant vill räkna
det i äldre VGL. Pp. B. 9, i den yngre pb. B. 41 synliga
stahit (gripet, påträffadt), hvilket annars kan föras till det
i samma lagar förekommande stepia, pres. steper, hvilket
innefattar samma transitiva begrepp. Märkligt är, att i
alldeles samma betydelse nyttjas det Isl. standa, med sitt
part. preter. stagenn. Likaledes finner man i äldre Gulap.
L. 254 nu stendr (griper, träffar) mar fe sit (Norg. Love
I. 83); nyare Lands-Lov 5 (Norg. Love II. 52) ef maör
stendr mann (om man ertappar någon); Ol Hel. S. s. 83
at pPeir matto eigi fa statet hann (att de ej kunde få tag
i honom). — Rask, som mången annan, har fäst sig vid
det Stockholmska stajit eller staji (stått), hvilket han (se
Anvisn. s. XX) anser för lemning af Isl. »stegit» (stabit?).
Häremot kan till en början invändas, att vårt s. k. supin.
i de verb, som öfvergått till enstafviga, i högre grad, än
part. preter., rönt svårighet att uppehålla den starka formen.
Klarast framstår detta i fången, gången, hvilka i supin.
länge motsvarats af fått, gått. Hvad sedan hufvudstadens
munart särskildt vidkommer, så förefaller det redan miss-
tänkt, att detta folkspråk, i det hela taget särdeles ungt till
skaplynne, skulle, framför flere vida mer fornartade, bevarat
det gamla supin. till standa. Men äfven om detta inträffat,
hade man snarare väntat sig ett står eller ståji; helst med
betraktande af den hos samma dialekt karakteristiska be-
nägenheten, att gifva starkt supin. åt svaga verb efter 2
konjug. (t. ex. köpi, lösi samt oräkneliga andra), och att i
starka verb öfverflytta infinitivens vokal till supin. (t. er
knyt, bryti, frysi m. fl.; men vanligen knuten, bruten, fru-
sen, »frussen»). Å en annan sida kan man till motstycke
uppvisa Dalska fajiö (fått), gaj:ö (gått), Norska stie, stae (stått).
En utväg står oss emellertid öppen, att på annat vis na-
turligen motivera företeelsen af det ifrågavarande staji. Icke |
blott i Stockholm, men äfven på många andra ställen, der
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
