Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Il BOKEN. — lII KONJUGATIONEN. 138
staj: icke brukas, har man ett impf. stog (stod), hvilket till
och med i äldre tryck någon gång varseblifves; t. ex. i 38
Dom. Regl. (vid 1734 års Lag): han stogh sina Gerningar
til (han tillstod, erkände sina gerningar); Sweriges Rijkes
Skådhetorn (en af Christoph. Laur. Tempeus, från Linköping,
utförd, år 1612 tryckt uöfversättning efter Joh. Messenius)
s. A77 the Frwger och Jungfrwger som vthi Fönstren om
kring stogo; A75 afstogo the en lång tijdh medh (från)
store ordh och Tornering; Hönsgummans visa: när han stog
på bår. Liksom stog är bildadt efter slog, kan staji ha
blifvit danadt efter »slaji» (d. v. s. slagit): liksom det heter
slå, slog, »slaji», tyckte man det äfven kunna heta stå,
»stog», »staji». Denna daning efter analogi, inom språkets
hela omkrets märkbar, möter oss mer än en gång på ver-
bal-området. I sjelfva verket höres ock någon gång tyd-
ligen stagit.
trå, åtrå, Å. Sax. Preovan (se Bosworrtu); Isl. prå, pri (åtrår),
pråsa, prågr; Edda Sem. s. 134 v. 3 pråpo (3 pl. impf.).
Upl. L. J. B. 23 Gup lati os swa til iorp Pra at wi
mattum himiriki fa; Gamla Ordspr. 820 thu skalt ey thraa
at thy (åt det) thu kan ey ffa.
två, Mös. Göt. pvahan; Isl. Pvå, Pve (tvår), Pvds (tvog) eller
ps (se Homil. 79: 2 och Edda Sem. s. 6 v. 38) eller
Pvoti; Pvegenn (tvagen) S. Birg. Up. 6: 46 thwa (två)
sik; Ivan 4330 hon kempde (kammade) hans hofwdh sielff
ok thwo (tvog); Cod. Bildst. s. 264 "ok thwo hans föther;
Cod. Bur. s. 44 pe iuffru (jungfrur) som liket Puapo; tel
(till, till dess) liket var Puagit; Bonavent. s. 70 the waren
(vore) alle thwaghne; Wadst. Kl. R. s. IX thiente medh
mykle ödmiukt (ödmjukhet) thwande (tvående) ok kyssande
thera fötir. Gust. 1:s Bib. har, Matth. 27: 24, twådde.
dö. På grund af åtskilliga Mös. Göt. språk-lemningar har man
antagit ett thema divan, diva, dau, divum, divans (jfr. Ga-
BELENTZ Mm. fl). Isl. har deyia (redan i Homil. 32: 2), dey,
dög eller då (det senare vanligast, och i Homil. 33: 1),
dégum eller döum, degi (Rask, Vejledn. s. 62) eller dei
(kanske hörer hit ett dunkelt ställe i Homil. 102: 4, der
det kan läses hann dee), dåinn eller daudr (död), dåit (dött;
se Rasz) eller déåit (se Oldn. Leseb. s. 454); yngre Isl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
