Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
II BOKEN. — 1lII KONJUGATIONEN. 139
bor, flyr, dör, Gottl. L. doyr); åtminstone under den :’ senare
medeltiden, äfven i 4 pl. (t. ex. seem, flym, fam, gam, staam),
och 2 pl. (t. ex. fan, gan); men icke i 2 pl. af pres. konjunkt.
(t. ex. flyin, slain). d) att stammen kunnat beledsagas af vo-
kal, också utan påföljande konsonant, i 3 pl. af pres. indik.,
nemligen då infin. har sin vanliga ändelse (t. ex. boa, döta);
likaledes i pres. konjunkt. sing. (t. ex. boe, fai, slae, försmae,
döe); någon gång i impf. indik. pl. af starka verb (t. ex. tuu,
doo). e) att fördubblade tempus-tecken icke märkas (strödde,
hos Bonavent., är sannolikt felskrifvet, om ej feltryckt). f) att
part. presens är på -andi eller —-ande, öfverhufvud taget (se
ytterligare i tredje Boken, under Part. pres.); någon gång, i
verb på a (Isl. 4) uti stammen, på —-nde (t. ex. thwande,
forsmande, nidherslande; jfr. bonde, förut boandi), hvilket,
märkligt nog, fullkomligt öfverensstämmer med det Forn-Fris.
fande, slande, och till äfventyrs har sin lilla andeli den gamla
participial-ändelsens hastiga öfvergång till —-ende.
Betraktar man uppmärksamt de enstafviga verbens art
och historiska utveckling, så finner man 3 konjugationens upp-
komst i vissa delar förberedd. Då man icke, såsom Danskarne
i de flesta fall gjorde, till 4 konjug. öfverflyttade verb med
vokaliskt slut, utan fortfarande höll sig i spåren af 2 konjug.,
så skulle den tilltagande uteslutningen af infinitivens vokal (-a)
lätt gifva anledning till undertryckande af personal-ändelsens
(-i eller —e, -u eller —0o, -a); äfvensom stammens vokaliska
utgång påkallade skyddet af förstärkta tempus-tecken; medan
part. presens, uti de i omdaning stadda verben, mera blott-
stäldes för intrycken från den påträngande Danskan, som jem-
väl i annat skakade på det Svenska verbal-systemet. Också
är det först efter den genomgångna kampen med den Danske
fränden, som vårt modersmål har att uppvisa en ny, fullstän-
dig verbal-böjning, den här afhandlade 3 konjug. I Gust. I:s
Bibel träffas icke blott didde, boodde, troodde, tvådde, strödde,
fått, gått; men äfven seende, boende, troende, gående 0. s. v.,
— allt i regelbunden ordning.
Oberäknadt de ofvanför antydda verkande krafter, till
framalstrande af en ny, sjelfständig konjug., kan en orsak der-
" Äfven Isländskan har några sådana verb efter 4 konjug., t. ex. fria (göra
fri), spéa, Pia m, fl.; men dessa hafva icke hos oss öfvergått till den 3:e.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
