Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 BOREN. — IV KONJUGATIONEN. 1585
vara, vera. Detta verb är i alla Germaniska tungomål ore-
gelbundet, och uppspirar ur flere stammar, om ej rötter; t. ex.
i Mös. Göt. visan, 4 sing. pres. indik. im, 4 pl. sijum, 4 sing.
pres. konjunkt. sijau, 4 sing. impf. indik. vas, 4 pl ves-
wm Oo. s. v. Isl. vera, em, erom, sia (Homil. 79: 2 sep
er at ec sia hreinn af uthellingo bléps Pessa, sen, att jag
är ren, oskyldig, i detta blods utgjutande; Ol. Hel. S.s. 47
at ec sia lanct fra) eller se, var, väårom, impf. kon-
junkt. vera, part. preter. i neutr. verit; Rask anförer en
imperat. veri, som tyckes ursprungligen varit pres. konjunkt.
(Anvisn. s. 454, Yejledn. s& 60). I äldsta Isl. träffas for-
mer på s; jemförelsevis oftast förekomma es, vas, som äro
de vanliga i Homil., der man ock ser andra former, t. ex.
A1: 2 at vesa, 104: 2 Pu vast, 94: I ves fu (var!), 7:
4 oc vesom friPsamer (och varom fridsamme!), 30: 4 ves-
ep hreiner (varen renel), 76: 2 ei vesande nott (alltid va-
rande, evig natt); men i allmänhet ert, erom, erop, ero;
emellanåt er, var. Äfven äldsta Norskan har någon gång
s, t. ex. äldre Gulap. L. 3 och 266 at upvesande solo
(Norg. Love I. 4, 86), medan solen är uppe Uti våra
forn-urkunder är infin. ömsom vara, vera, vere, Gottl. L.
20: 4 vera; VGL. I. pb. B. 14 com iek och oem iak; an-
nars er äfven i 4 pers. ofta i 2, oftast i 3; likväl någon
gång ar, ter, &e, Gottl. L. ir, ier, Run. er, ir; Södm. L. Kk. B.
6 erum wi; i allmänhet eru, cero, någon gång aru, Gotti. L.
tru, teru, Run. iru. Pres. konjunkt. oftast se, Gottl. L. sei;
äfven vari; undantagsvis er: (se Upl. L. och Södm. L.)
Impf. indik. sing. var; VGL. I. K. B. 9 sum Per vuru
vers (som de voro värda); Ansgar. 4: 6 oc the waro;
Gust. I:s Bib. 4 Mos. 2: 25 the wåro bådhen naken; Carl
XII:s the woro både nakne. Impf. konjunkt. wari, t. ex.
Upl. L. M. B. 16: 2 &n Po at til morhgielde brutit wari
(vore); J. B. 24 cen (om) han döper wari; Gamla Ordspr.
901 godh ware ynskan (för yngskan; jfr. Kg. Styr III. 34,
53) ware ey fulskan (god vore ungdomen, om ej dårskapen
vore); Wadst. Kl. R. s. 8 vtan swa waare. Likväl är of-
ta svårt att bestämma, om, i gamla skrifter, vari är pres.
eller impf. konjunkt. Part. preter. i neutr. (supin.) är varit
eller verit, Gottl. L. 48: 4 verit. Dalskan har, till infin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
