Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156 II BOKEN. — IV KONJUGATIONEN.
vara eller vårå, supin veri6; andra Svea dialekter supin.
vuri, liksom impf. konjunkt. vure; Gottländskan pres. in-
dik. jär (Säve 8. 674), — Det för flere German-språk ge-
mensamma radikala s, i detta verb, återfinnes i Runor;
t. ex. Run-Urk. 896 han is krafin (han är begrafven); 639
han vas bropir Kuplaukar; 1002 auk vas farin til Ek-
lans (England). I vanlig bokskrift upptäcker man hvarken
ts eller vas, i 3 pers.; men till dessa former hörer säkert det
i 2 pers. uppträdande est (redan i äldre VGL.), liksom
vast (se ÖGL., men i de äldre VGL. vert), hvilka länge
hållit sig uppe, och i aflägsna landsorter ännu brukas af
allmogen. Ur ett visa utgångna äro vist (bostad, mat; i
hemvist , visthus), vistas, vistelse m. £1.; medelbart, genom
Tyskan, också väsende eller väsen. — Till detta i åtskilli-
ga hänseenden abnormala verb återkomma vi, så väl i denna
Boks slut-kapitel, som i 3:e Boken, vid granskningen af
personal-ändelserna.
bera; Mös. Göt. bairan, baira, bar, berum, baurans; Isl. bera,
ber, bar, bårom, bera, borenn; Homil. 28: 4 boro. I F.
Sv. öfverhufvud bera, undantagsvis bara, biera, Gottl. L.
22: 2 biera (Gottl. dial. biärä; Säve s. 243); allmänt ber,
Gottl. L. 31: 2 bier, 47: 4 bierir; allmänt bar; VGL. 1
baru (buro), ännu under 4400-talet baro, men i Gust. Is
Bib. Luc. 5: 48 båro, och likaså i Carl XII:s; Alex. s.
401 bare (bure); borin oftare än burin. = TJÄäLLMANnnN har
boro, Botin buro. Hit höra bår, börd, åtbörd, wittnesbörd,
börda; kanske bar, barn, bär, bord m. fl.
skera; F. Hög-T. sceran, sciru, scar, scarumes, scoraner;
Isl. skera, sker, skar, skårom, skera, skorenn. F. Sv. skera;
sker (VGL. I. O. 6 skier); skar; Kg. Styr. II 54
skaro (skuro); Legend. (ur en hdskr. från medlet af 4400-
talet) s. 44 som et swerdh skare (skure) thit hierta
swndir; i allmänhet skorin, skurin. TJäLLMAnn har skåro,
men SAHLSTEDT skure.
eria (plöja); Isl. eria, er, ar, arinn. Våra forn-häfder upp-
taga allenast den svaga, vokal-förvandlande flexionen (jfr. s.
81). Gnimn ifrågasätter, att för ar läsa er (Gram. I, uppl. 2, s.
913); men det understödes icke af det svaga arpe (jfr. vaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
