Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
II BOKEN. — IV KONJUGATIONEN. 169
42: I cr veghanda vap vapit a ymsa (är gräns å ömse sidor
uppgången). Dalska odå (vada) går efter 4 konjug.
dragha; F. Hög-T. trakan (portare), traku, truoc, truokumes,
trakaner; Isl. draga (ducere, trahere), dreg, drög eller drö,
drögom, drega, dregenn. I våra fornhäfder draga eller dragha;
VGL. I. p. B. 4: 4 dragher, Bjärk. R. dregher; ÖGL. B. B. 43
pr. drax (hårdrages); Gottl. L. 43: 4 drog, VGL. 11. K. B. 72:
4 dro, Run-Urk. 864 han trou i orustu (han drog i här-
nad); Cod. Bur. s. 433 drogho; VGL. I. G. B. 6: 3 draghit,
Gottl. L. 13: 3 dragit (äfven i hdskr.), 49: 26 dragin,
men 49: 55 dregit (äfven i hdskr).
gnaga, F. Hög-T. nakan, naku, nuoc, nuokumes, nakaner. En-
ligt Björn Harporsen går Isl. naga, gnaga, efter 4 kon-
jug. TJÄLLMANN, LIND, BotIn, Mörner m. fl. upptaga de
starka formerna gnog, gnagen, af hvilka den senare ännu
är i bruk. Några dialekter hafva impf. gnog, Dal. gno, Norr-
Bottn. gnaug, Smål. och Vestgöt. gnof (af det i Göta rike
vanliga gnava) o. s. v. I Norska dial. gnaga, gnog, gnegje
(gnagt; se Aasen, Nor. Folk. Gram. s. 472), hvilket stäm-
mer med Helsingska gnaga, gnog, gnäjen, gnäji.
aka (åka, köra); Isl. aka (köra), ek (kör), sk (körde), öskom,
ekenn. ÖGL. B. B. 18 aka; aker, Vestm. L. I. pj. B. 14
akir, Södm. L. B. B. 5: 2 akar; akit. Allmogen i Vester-
götland, Småland och på andra ställen, säger ok (åkte); Dal-
folket, i vissa nejder, åka, ok, äktö (vätjid»); Gottländingen
aka, ok, aken (Sävr s. 242, 674).
taka (taga); Mös. Göt. tekan (tangere), teka, taitok, taitnkum,
tekans; Isl. taka, tek, tök, tékom, teka, tekenn. I det äld-
sta Svenska fornspråket finner man taka; takar (VGL. I
Ppl.), taker, taker, takir; tok, tokum, takin. Fram på
4400-talet insmyger sig det sedan i Gust. I:s Bib. nor-
mala g; t. ex. Flores 890 tagha, 1754 togh; men St.
Rimkr. 3: 4 takit, 22: 4 takin (imperat.). Folkspråket, nä-
stan öfverallt, har ta, to eller tog, tajen eller tagen (med
hårdt g). På få ställen höres k i sjelfva verbet; men subst.
tak (tag) är allmänt i Göta rike (liksom bakare, bagare).
Ovisst är, om g, i taga, är inkommet ur Danskan; eller
om det, för det lenare uttalet i ett ständigt begagnadt ord,
ändå utträngt k.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
