Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
II BOKEN. — IV KONXJUGATIONEN. 1M
bal-böjningen återfinnas också sammanstiämmande vexel-ljud ;
t. ex. slint (i talesättet slå slint, slå fel), slänt (sluttning;
se Linp), de dial. slant (trasa, slarfva; äfven: ett litet mynt),
slunt (slyngel, lathund), slunta (slinta öfver, hålla sig un-
dan, slå dank); Dan. har slunte (vara lat; se MorsecH, Ord-
bog), i dial. slante (gå sysslolös, vackla, se Morpecm, Dial.
Lex.). Begrepps-öfvergången till F.Hög-T. slintan under-
lättas genom jemförelse af vårt gamla slänt (sluttning) med
F. Hög-T. slunt (svalg, jfr. afgrund), och vårt dialektiska
slotten (glupsk), i fall det är ett assimileradt slonten.
" drikka; Mös. Göt. drigkan, drigka, dragk, drugkum, drugkans;
F. Hög-T. trinhan, trinhu, tranh, trunhkumes, trunhaner;
Isl. drekka, drekk, drakk, drukkom, drykka, drukkenn. Kg.
Styr. III. 3 han skal äta ok dricka; Cod. Bur. s. 55 eta
ella drikka; VGL. I. Md. 4: 3 drikker; K. B. 2 drikki
(dricke); p. B. 8: 4 drak; ÖGL. B. B. 6: 4 drukkin. For-
men drekka, drekker ser man sällan eller aldrig i skrift;
men att en sådan, i likhet med Isl, dialektiskt förevarit,
göres troligt deraf, att den ännu är mycket allmän i Göta
munarter, äfven i andra. Den är likväl ej genuin. Icke
heller kk, såsom det upplyses af de Forn-Tyska språken,
äfvensom af vårt subst. drank och verb dränka (i Gust.
I:s Bib. Joh. Up. 42: 45 fördrenckia; Isl. drekkia); lika-
ledes af drinkare, om det vore gammalt. Ännu bestämda-
re intill det starka verbet sluter sig drunkna (motsvarande
ett part. drunken), som ses redan i äldre Vestm. L.; då
deremot äldre VGL. A. B. 43: 3 har drukkne (Isl. drukk-
na; jfr. s. 48), ÖGL. &E. B. 6: 4 druknar, druknape; —
ett bevis bland många, att den äldsta urkunden icke alltid,
i hvar enskild del, innehåller den äldsta läsarten. Det för-
sta themat har då varit drinka, drank, drunkin; — en
sats, som ej lider intrång af Grimms antagande, att sjelfva
k i det Mös. Göt. drigkan, utgör afledning (I. 282); lik-
väl, om så är, tillhörande en förhistorisk bildning.
rekka (extendi, assequi, sufficere) har, i egenskap af starkt
verb, måhända ej motsvarighet i något skriftspråk; så framt
man ej vill se en sådan i det likväl till annan klass hö-
rande Mös. Göt. rikan (congerere), hvilket Grimm böjer: rika,
rak, rekum, rikans, och hvarunder han hänförer Mös.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
