Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
290 II BOKEN. — IV KONJUGATIONEN.
upp och komma i oordning); stinqua Paun a legg mipian
(fara de upp midt på benet); Upl. L. M. B. 4 stionkker
(i en yngre hdskr. stencker, studsar det) aff stene cellr
’stokki; Vestm. L. II. M. B. 4 stionker aff stene eller stockke;
Smål. L. 43: 2 stiunker blooth (stänker blod) bathe wt oc
in (jfr. Orv. Odds S., Fragm. Isl s. 407 stauckr Pa
blo8). Det nuvarande stänka är både intransit. (spargi,
emicare) och transit. (spargere, rorare); det förra har någon
gång stank," hvilket, tillika med stunkit, är i landskaps-
målen mera gängse; Gottlands-dialekten har stinkä, stank,
stunken (Säve s. 246, 242), Dan. dial. stinke (MorsecH,
Dial. Lex.), ungefär i samma mening, som Gottl. L. stinqva.
Allmänt är stinka (odorem reddere, male olere), stank, och,
ehuru mindre i bruk, stunko, stunkit. Uti impf. och supin.
sammanträffa således det intransit. stänka (det transit. går
alltid efter 2 konjug.) och stinka, hvilka sannolikt en gång
voro ett, i hänseende till bildning. I stionker eller stiun-
ker företer sig samma öfvergångs-form från stinker till Isl.
stökkr, som i stunger o. 8 v. — Från detta verb här-
stammande är, utom det transit. stänka (i Gust. I:s Bib. 2
Mos. 29: 20 stenckia), det maskulina subst. stank (putor),
det neutrala dialektiska stank eller stänk, regnstänk (plu-
via tenuis), samma ord, som förekommer i Stads L. Dr. m.
Vadha 4, der det talas om skutet (skottet) eller stankket (i
46148 års uppl. stenkastit).
slinta (balka), slinter, slant, sluntit, lärer sakna motbilder uti
Isl. och Danskan; äfven i Forn-Tyska språk, så vida man
ej vill dermed sammanställa F. Hög-T. slintan (svälja),
slintu, slant, sluntumes, sluntaner. I Gust. I:s Bibel före-
kommer detta verb ganska ofta, t. ex. Ps. 424: 3 han
skal icke läta tin foot slinta; 5 Mos. 32: 35 på sin tijdh
skal theras foot slenta; Ps. 73: 2 mijn steyh (mina steg)
hadhe fult när slonttet (i Carl Xll:s Bib. sluntet). Oan-
sedt den enstaka belägenheten i vårt modersmål, gifves in-
tet skäl att draga den starka formens äkthet i tvifvel, då
denna form är så allmän, och ej annat verb på int, med
samma flexion, kunnat förleda till härmning. Utanför ver-
” Jfr. Sv. Folkv. I. 3 så blodet det stank på snörekjortelen fin. :
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
