Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194 II BOKEN. — IV KONJUGATIONEN.
swerdin bitu ok hielmane gullu. I vissa landsorter för-
nimmes hos allmogen impf. gall; men i det allmänna språ-
ket var den starka flexionen redan i Botins tid så illa an-
sedd, att han tror sig böra inskärpa, det »man ej kan om
echo eller ljud säga: det har gullit; icke om ett tings vär-
de: det har gällt» (s. 169). Nu säges gält i båda fallen:
de till ursprung skilda gälla (sonare) och gälla (valere, se
gialda) äro nu formelt lika.
vella; Isl. vella (scatere, fervere), vell, vall, ullom, ylla, oll-
enn. Cod. Bur.s. 505 brenna tel (tills) vaghnen val (sjöd,
brann); Ivan 5043 thz blodhit val (framvälde) ij thera
saar; Patr. S. s. 22 ther alskona matka wllo (der allsköns
maskar krälade); Legend. s. 442 sua at lys (löss) oc mad-
ka wo flokkom (i fockar, flockvis). Det intransit. ” välla
(scatere), äfvensom det transit. förvälla (leviter coquere),
går nu stadigt efter 2 konjug.
gnella (stridere, vagire); hos TJäLLMAnn gnälla, gnall, gnullo,
gnullet; hvilket ock är allmogens språk, lika väl Helsingens
och Dalkarlens, som Gottländingens och Vestgötens; Små-
ländingen, i vissa trakter, säger både gnall och gnull i impf.,
både gnullet och gnället i supin. Dalskan har fullständigt
starkt thema: gnälla, gnäll, gnall, gnullis; t. ex. krippen
" ar gnullig (barnet har gnält). Utan tvifvel förhåller sig
gnälla till det på lika sätt böjda Med. Hög-T. knellen (stre-
pere), som gny till- kny. Från detta Tyska verb skulle
man törhända leda vårt knall (fragor), knalla (fragorem
edere); om ej dialektiskt förefunnes ett knalla (bulta; i an-
dra munarter: gnaga, snatta, lunka m. m.), Isl. knalla (slå
med en käpp), alla efter 4 konjug. Till äfventyrs har det,
jemte gnälla, funnits ett starkt knälla eller knilla, med
närslägtad betydelse. Af samma rot, som gnälla är kan-
ske gnola (jfr. krälla, kräla), hos Linp äfven gnöla; så
framt det icke möjligen kan stå i samband med gny.
krilla? krella (kräla). Tjärrmann har kräller, krall, krullo,
krullet (s. 244). I vissa munarter brukas krall; annars
Havorer och i Secriptores. Om rigtigheten af läsarten bredan eller
bredhan kan ej wiflas, då Isl. har bredda i samma bemärkelse, hos
BJÖRN HALDORSEN: en kort och slö knif eller sabel. I alla händelser kan
gred icke, med ändelse-artikel, heta gredan, i någon kasus, hvad kön
det än må tillhöra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
