Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216 II BOKEN. — IV KONJUGATIONEN.
vent. s. 222 stegh; the stigho. Gottländska stäigä, stag,
stigen (Säve s. 242).
sviga (böja sig) har måhända, i denna.bemärkelse, icke mot-
bilder i andra German-språk; men till dess tillvaro i vårt
fornspråk gifvas bestämda tecken. Bonavent. har s. 427
at somlike vilia vanlica ckke swiyha (att somlige till äf-
ventyrs ej vilja böja sig, gifva vika); P. Månsson s. Xl
batzmannen e&r pliktogher weya och swigha före skipare-
nom; Gottl. L. 49: 44 ier hiernscal swgin epa rimnin
(är hjernskål inböjd eller remnad). Ännu har man svigta;
dial. svigna (böja sig). 1 dialekterna finnas ytterligare subst.
svige, sviga, sveg, svaig (allt: spö, afhuggen gren eller
qvist); adj. sveg-ryggig (svankryggig, med inböjd rygg;
Dan. sveirygget); sveg-len (seg; säges om bröd). = Isl har
svig, svigr (böjning), svigi (vidja), svigna,” sveigr (vidje-
qvist, båge), sveigia (böja, Dan. sveje), hvilket sistnämnda
utgör den transitiva motsatsen till sviga. För det T.
schweigen, förut swigen itacere), antager Grimm den ur-
sprungliga bemärkelsen: premere, flectere; och till samma
rot föras af honom Isl. svig och sveigia (II. 47). Hans
förutsättning af ett starkt verb, med samma betydelse och
flexion som sviga, är således i allo bekräftad; och de Skan-
diska språkens saknad af den härledda bemärkelsen (tiga)
låter förklara sig deraf, att den ursprungliga (böja sig) blif-
vit bevarad; liksom den intransit. betydelsen i Forn-Sven-
skan, i gensägelse med den af Grimm gissade transit. i
Forn-Tyskan, har motsvarighet jemväl i andra verb.
bPigia (tiga). Mös. Göt. fahan och F. Ned. Sax. thagiar gå
båda svagt; likaså Isl. Pegia, Pegi, Pagsa, Pegöi, Paget
eller Pagt (jfr. Rask, Vejledn. s. 56, och Gloss. till Alex
Saga). Landskaps-lagarne lemna oss här utan annan upp-
lysning, än att infin. varit Pighia, såsom man ser af
Pighiande messa. 1 annan fornskrift äro de flesta och säk-
raste bevisen för svag böjning, ehuru icke med sig sjelf
ense. Cod. Bur. s. 136 för (förr, hellre) vil iak Piia; ok
han Pighe; Bonavent. s. 27 swa thigdhe han; S. Birg
” Svigna har äfven här bemärkelsen: böja sig. Detta verb tyckes utan
tillräcklig grund blifvit af GABELENTZ och LoEBE fördt till ett Mös. Göt
sviggvan, vårt svinga (se s. 185).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
