- Project Runeberg -  Svenska språkets lagar. / Första bandet /
251

(1850-1883) [MARC] Author: Johan Erik Rydqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

U BOKEN. — 1V KONJUGATIONEN. 251

hvilket blott undantagsvis starkt presens och part. preter.
förekomma ; annars svaga former efter 4 konjug.), svida
(dolere, utan part. preter.),; vrida, skrida, sprida (oftare böjdt
efter 2 konjug.), strida (äfven böjdt efter 2 konjug., och
detta helst i part. preter.); niga, mniger, neg, nego, nege,
nigit; tiga, tiger, teg, tego, tege, tigit (mindre i bruk än
tegat; svagt part. preter. nyttjas i förtegad; starkt blott i
det adjektift nyttjade förtegen); stiga, stiger, steg, stego,
stege, stigen, stigit; vika, viker, vek, veko, veke, viken, wvi-
kit; på samma sätt svika, skrika; hvina, hviner, hven, hve-
no, hvene, hvinit (eller hvint); på samma sätt skina; bita,
biter, bet, beto, bete, biten, bitit; lita, liter, let, leto, lete,
litit (men oftare, särdeles i skrift, efter 4 konjug.); slita,
sliter, slet, sleto, slete, sliten, slitit; på samma sätt smita;
rifva, rifver, ref, refvo, refve, rifven, rifvit; blifva, förkort.
bli (utom i sammansättningar, såsom förblifva, öfverblifva,
varseblifva, hvilka ej i någon form tillåta stympning), blif-
ver eller blir (det senare vanligast, särdeles i lättare stil),
vi blifva eller blifve eller bli, J blifven (utom i vers sällan
blin), de blifva eller bli, blef, blefvo, blefve, blifven, blifvit,
blifvande; drifva, drifver, dref, drefvo, drefve, drifven, drif-
vit; på samma sätt klifva, skrifva.

äta, äter, åt, åto, åte, älen, ätit.

låta, låter, lät (af somlige let, i bemärkelsen: ljöd), läto, lä-
te, låten (i sammansättningar), låtit; gråta, gråter, grät,
gräto, gräte (eller gret, greto, grete), gråten (t. ex. förgrå-
ten, utgråten), gråtit.

hålla, håller, höll, höllo, hölle, hållen, hållit.”

falla, faller, föll, föllo, fölle, fallen, fallit.

läsa, läser, läsen (t. ex. förläsen, genomläsen), läsit (hvilka
starka former dock oftast utbytas mot läst; starkt impf.
är i allmänna språket utdödt).

fara, far (icke farer), for, foro, fore, faren, farit;” taga,
förkort. ta, tager, förkort. tar, vi taga eller tage eller ta,
J tagen eller tan (i vers eller annan friare stil), de taga
eller ta, tog, togo, toge, tagen, tagit, tagande; på samma sätt

LI

törn

" Om hushålla se s. 53.
” Angående vällfara, befara (frukta), se s. 45, noten, och s, ä5—&4.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 9 00:29:10 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svspraklag/1/0303.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free