- Project Runeberg -  Svenska språkets lagar. / Första bandet /
253

(1850-1883) [MARC] Author: Johan Erik Rydqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

II BOKEN. — IV KONJUGATIONEN. 283

supa, super, Söp, söpo, Söpe, supen, supil; sluta, sluter,
slöt, slöto, slöte, sluten, slutit (detta verb går tillika efter 4
konjug., helst i bemärkelsen: finire; hvaremot det i bemär-
kelsen: claudere, jemte sammansättningarna innesluta, till-
sluta, omsluta, utesluta, gemenligan böjes starkt; i betydel-
sen: draga slutsats, äfvensom i afsluta, besluta, än efter 4,
än efter 4 konjug.; i mäklare-stil vanligen efter 4:a).

Anomala:

vara, är (hvardagligt uttaladt e), äro (formen äre, i 4 pl,
är mindre egentlig), var, voro (uttalas med o, icke å),
vore (också med uttaladt 0), varit (i sammansättning, t.
ex. undvara, förevara, öfvervara, är presens alldeles oan-
vändbart; men icke, om sammansättningen kan upplösas,
t. ex. målet är nu före; orätt böjes öfvervara någon gång
efter 4 konjug.).

gifva, förkort. ge, gifver, förkort. ger, vi gifva eller gifve el-
ler ge, I gifven eller gen (det senare i vers), de gifva el-
ler ge, gaf, gåfvo, gåfve, gifven, gifvit, förkort. gett," gif-
vande; bedja, förkort. be, beder, förkort. ber, vi bedja eller
bedje eller be, J bedjen eller ben (i vers), de bedja eller be,
bad, bådo, både (de 2:ne sista mindre i bruk), beden (i
ombeden, oftare ombedd), bedit (oftare bedt), bedjande; qvä-
da, qväder, qvad (mest poetiskt, såsom hela detta ord;
qvådo, qvåde äro föråldrade), qväden, qvädit (oqväda, bil-
dadt af subst. oqväde, går efter 4 konjug.); dräpa, dräper,
drap, dråpo, dråpe (dessa impf. brukas blott arkaistiskt; i
stället dräpte), dräpen, dräpit (jemte dräpt); förgäta, för-
gäter, förgat (begynner att åldras; förgåto, förgåte äro
koappt mer användbara), förgäten, förgätit; gitta, gitter
(någon gång i skrift gittar), gat (föga begagnadt, såsom
äfven är händelsen med gitte eller gittade; men supin. all-
tid gittat).

" Äfven uti prosa af strängare hållning kan, i vissa fall nyttjas ge, ger
0. 8. v.; men gett tillhörer mera den fria stilen och poesien, t. ex. i
Creutz” Atis och Camilla: är detta då den lön, som J åt oskuld gett;
hos Fru LENNGREN: (ills machinisten tecken gett. Uti sammansättnin-
gar är förkortning minst tillåtlig i supin., mest i presens; men ingen
brukas i tillgifva, knappt i afgifva.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 9 00:29:10 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svspraklag/1/0305.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free