Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 BOKEN. — IV KONJUGATIONEN. 261
smög sig) bort; men icke jag small på honom, han smög
bort näsduken; åtminstone har det för örat något stötande.
Detta ådagalägger, att den starka flexionen, ehuru sjunken i
anseende, ännu icke, ens hvad dessa ord vidkommer, alldeles
utdött ur språk-medvetandet.
Ty värr kan dock sägas, att detta medvetande af den
starka böjningens egendomliga art allt mer fördunklas, och
att, i stället för den friska känslan af dess karakte-
ristiska — finheter, allt mer uppenbarar sig en slö och
stel uppfattning af det ytligt likformiga; visserligen till någon
del framkallad af den nyare odlingens allmänna syftning till
enhet och samdrägt, men också af denna odlings svaghet för
abstrakt enformighet, utan erkännande af den individuella
mångfalden såsom en fullkomlighet, såsom frihetens högsta
yttringssätt; för att ej tala om den efterlåtenhet, åt hvilken
vårt modersmål, betraktadt som ämne både för vetenskaplig
forskning och för undervisning, varit öfverlemnadt; hvarigenom,
i många delar, fritt spelrum upplåtits åt alla verkande drif-
ter af nycker, ombytlighet, slump eller missförstånd. Mången
tror sig röja bildning och smak, om han gör en ny barba-:
rism, för att slippa med det lägre folket använda den gamla
starka flexionen, som dock, med få undantag, är den sköna-
.ste, afgjordt den lyckligast begåfvade i hänseende till smidighet,
mångsidighet och uttryck. Detta undertryckande af den starka
böjningen är visst icke från gårdagen: tvertom märkes det ganska
tidigt i alla German-språk; men i intet mer genomgripande
än i Ny-Svenskan, aldrig så våldsamt som i våra dagar. Vi
ha så förlorat de nättaste och klangfullaste impf., såsom gall,
vall, skall, svall, smalt, sang, slang, sank m. fl., och äro på
vägen att förlora andra, mot hvilka en viss fördom, utan allt
skäl, utbildat sig. Vi hafva härmedelst likaledes gått i mån-
ga ord förlustige om den angenäma och fördelaktiga vexling,
som uppkommer genom nytt vokal-ombyte i impf. pl, part.
preter. . och supin., såsom gullo, skullo, smulto, gullen, gullit
0. S. v., illa ersatte af t. ex. gälde, lika i impf. indik. sing.
och pl, samt i impf. konjunkt.; lika för gälla (sonare) och
gälla (valere). Hade icke skalder och vältalare af högre ord-
ning, genom användningen af en del gamla former, i det bund-
na eller högtidligare föredraget, gifvit adel åt en mängd dylika,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
