Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
262 HH BOKEN. — IV KONJUGATIONEN.
så vore man i detta ögonblick än mer utblottad; och om icke
särskildt den tillfälligheten vore för handen, att den eljest för
dagens bruk så omskiftande hufvudstads-dialekten verkligen
ganska ymnigt i hvardagstalet begagnade impf. konjunkt., uti
de starka verben, så skulle man helt säkert gått miste om
denna lika mycket för uttryckets behag och dess noggrannhet
dyrbara form; så mycket mer att värdera, som de svaga
verbens impf. redan uti vårt fornspråk saknade all formell ut-
pregling af särskild modalitet för sing. (i både indik. och kon-
junkt. hette det kallapi, brendi, taldi), och i det nu lefvande
saknar en sådan både för sing. och pl. (fordom hette det der-
emot i 3 pl. af indik. kallapu, brendu, taldu;i konjunkt. kal-
lapi, brendi, taldi).
Utom den rådande benägenheten att i allmänhet ersätta
starka former med svaga, röjer sig en annan deruti, att man
dels lemnar en och annan stark form obegagnad, dels omska-
par en sådan. I de flesta verb med e eller ö uti impf. in-
-dik., och öfverhufvud i dem, som äro utan a uti impf. indik.
sing., älskar man icke att använda impf. konjunkt. Det he-
ter väl stundom grepe, stege, hölle, fölle, fore; men sällan
bete, skene, slöte, sjönge, ljöge, söge, loge o. s. v.; fastän de
låta säga sig, och fördenskull blifvit i det angifna themat
upptagna. . Till och med impf. pl. indik. är i dylika verb icke
särdeles omtyckt. Deremot har man ingen motvilja för fun-
ne, vunne, sluppe, bure, eller för funno, vunno, sluppo, buro
m. fl., med annat vexel-ljud än impf. indik. sing. Man skul-
le, med anledning häraf, kunna föreställa sig, att den nya
tiden, ännu ej nöjd med sitt eget verk, hellre tills vidare an-
litade de gamla bepröfvade formerna, än sina egna; ty beto,
bete, liksom grepo, grepe och deras jemlikar, äro icke af ål-
der. Men foro, fore, logo, loge, och öfriga med impf. indik.
sing. på o, äro uråldriga. Den anmärkta företeelsen lärer då
lättast kunna förklaras sålunda, att man har en dunkel käns-
la af det nya vexel-ljudets naturliga plats i impf. indik. pl.
och impf. konjunkt., om man ock gör undantag för vissa gång-
bara ord, såsom tog, togo, toge; såg, sågo, såge och några
.« andra, hvilka sedan gammalt haft blott ett vexel-ljud. Att
åter i allmänhet impf. konjunkt. icke, uti vanlig framställning
af vilkorliga satser, är lika mycket tillitadt som indik., har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
