Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LJ
II BOKEN. — GAMLA ANOMALIER. 2785
kommande talesätten må det är så? må han är hemma?
Det säges äfven må :’ det? Omöjligt är visst icke, att må
kan här vara förkortning af mån eller månne; men det är
lika snart det vanliga, ehuru, i likhet med månne, såsom
partikel begagnade, må, hvilket åter, allt annat oberäknadt,
så mycket mindre kan vara ett förkortadt mun, som man
bland tusentals ma, i fornskrifter, knappt lärer någonsin ’
upptäcka ett mu eller 2n0. Dessutom blir af jemförelsen
med Forn-Tyska språk uppenbart, att ma, nu må, hörer
till magha eller mogha, och är radikalt skildt från mundi,
nu månde, månne. Ur en tredje rot (jfr. det i gamotan
återstående Mös. Göt. motan, F. Hög-T muozan, Ny-Hög-T.
missen) uppvuxna äro måste, måst, hvilka ej finnas iforn-
språket. Imperfektet ses i Gust. I:s Bibel, t. ex. Rom. 43:
5 moste, Dan. 9: 8 wij mostom; det är utan tvifvel taget
från T. muste. Inre härleder så väl måtte som måste från
ett på hans tid i hvardags-tal användt motta (t. ex. »jag
lärer motta göra thet»), hvilket han sammanställer med Hol-
länd. moeten, T. mussen. Att måtte, förut matti, kommer
från magha, kan ej vara någon fråga underkastadt; det
skall väl föreställa maghi, magti (jfr. Mös. Göt. mahta), lik-
som sotti (sökte) står för sokti, Potti (tyckte) för Pokti.
Hvad åter måste vidkommer, har Imre onekligen rätt uti
hänvisningen på moeten och mussen; men det af honom
omnämnda motta, som ännu i vårdslöst tal kan undantags-
vis höras (»måtta»), är väl intet annat än en af impf.
måtte bildadt infin., af enahanda uppkomst som infin. måsta,
hvilken för ett par årtionden sedan blef af en bekant ve-
tenskapsman uppfunnen, men, liksom motta, af både skrift-
ställare och allmänhet obegagnad. En brydsammare fråga
är, om man kan betrakta adj. mogen (maturus) såsom ett
ursprungligt part. preter. af magha eller mugha. Isl. tyc-
kes sakna all motsvarighet härtill. Danskan har moden,
förut nod eller moed (mogen; se MorBecH, Ordbog), dial.
mo eller mod (vigtig, magtpåliggande; se Morsrecn, Dial.
Lex). I S. Birg. Up. 4: 22 läses för’ cen hon (neml. rosen)
er moin (mogen); 4: 43 fruktin monas (mognar); Med.
Bib. s 235 moen (mogna) winber; Gamla Ordspr. 728
fulmoen eple (fullmogna äpplen) falla gerna. Om man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
