Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
274 1 BOKEN. — GAMLA ANOMALIER.
erua han (derföre må du ej ärfva honom); Flores 4482
om thu mat tafflith (spelet) vinna; Bjärk. R. 40 bondens
goz mughum wvir bisetia (må vi taga i förvar, bysätta) ok
ei hans husfru; Kg. Styr. I. 24 swa sum wi magom see;
Bonavent. s. 98 ok swa maam wi frygdha os; VGL. I J.
B. 5 eig mughu Per (de); Södm. L. B. B. 4: 4 sum he
moghu; i Kg. Styr. oftast mago, någon gång maga, t. ex.
IV. 6: 2 land älla rike maga; Södm, L. prol. at —- allum
(för alla) moghi (pres. konjunkt.) wara gagn; i en nära
samtidig hdskr. mughi, i en yngre maghe; Kg. Styr. I. 23
at tu mage; IV. 4: 20 at ängin magi; I. 26 ta mage
the; Hels. L. pref. ath wi maghom; ÖGL. Eps. 45: 2 at
han matte (måtte, kunde) biltugha fara; Cod. Bur. 8 7
han formate (förmådde); Patr. S. s. 49 formatte; Upl. L.
J. B. 23 at wi maltum himiriki fa; Cod. Bildst. s. 348
huru the mattu (mådde, befunno sig); S. Birg. Up. 4: 27
formaghit (förmått); i samma handskrift äfven format; Gust.
I:s Bib. 4 Mos. 44: 2 ah, at wij doch hadhe mått dödt
(fått dö); VGL. I. b. B. 2 pr. maghendi maber (mogan-
de, till mogen ålder kommen, man); Gottl. L. 20: 2 par
til et (till dess att) han ir magandi; Södm. L. pj. B. 6: 2
moghande man; Kg. Styr. IV. 7: 9 wiliande ok magand
(förmående); Wadst.. Kl. R. s. XVII formagande (förmåen-
de). — Nu är så fogadt, att må (befinna sig, i hänseende
till helsa, förmögenhet och dyl.) samt förmå böjas regelrätt
efter 3 -konjug.; alltså infin. må, pres. sing. mår, pl. vi
må, I mån, de må; impf. mådde, part. preter. mådd (i
förmådd), supin. mått, part. pres. mående (i välmående,
illamående, förmående). Deremot går hjelpverbet må så-
lunda: pres. sing. må (aldrig mår); vi må, arkaist. vi må-
ga eller måge; J mån eller mågen; de må, arkaist. de
måga; impf. måtte; infin. fattas, och supin. mått är så
godt som aflagdt. Till detta verb höra magt, förmåga, det
i lagstil brukade mogande (man); kanske äfven måg, förut
mager (Isl. mågr, slägting, son, svåger); endast medelbart,
kan hit räknas förmögen, ifrån T. vermögend. Af anvan
rot är månde; och när Imre hänfört hjelpverbet må till mu-
na, har det törhända skett med afseende på de af honom
(jfr. orden må, månne) åberopade, ännu hvardagligt före
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
