Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Il BOKEN. — VACELANDE VERB. 297
re) trua, meina och likartade, må till äfventyrs ega något
stöd af vissa för Isl. egna språk-förhållanden. Men dessa,
hufvudsakligen öfvergångs-ljud i presens indik., förekomma ej
i Svenskan, der vacklandet mellan 4 och 2 konjugationen länge
visat sig helt enkelt såsom ett uttryck af den alltmer kringgripande
böjelsen, å ena sidan, att utvexla 2 konjug. mot 4:a; å andra
sidan, att efter vissa konsonanter utstöta det afledda a (jfr. s.
59—62, och s. 302). Då dessutom F. Sv. har pPolt (ist. f.
Isl. Polat), men spar, Pol, Polinn, troin (jfr. s. 424), äfven-
som vak, vakin (jfr. s. 470), kunna vara starka former, gifver
icke vårt modersmål någon särskild anledning att förutsät-
ta en forntida svag böjning, af annan art än de hittills kända.
b) Vacklande mellan 4 och 4 konjug.
simma (jfr. s. 204, 256).
lita (s. 249, 251).
sluta (s. 228, 253).
klinga (s. 483, 258), tvinga (s. 186, 258); båda dock med
pres. indik. alltid ur 4 konjug. (jfr. s. 59).
vaka (s. 470, 252) tillhörer 4 konjug. i allt, utom vak upp
och vaken; berga (s. 207, 258) och gälda (s. 196, 258) i
allt, utom de någon gång använda partic. burgen och gulden;
men sitta tillhörer henne i intet, utom det af somlige an-
vända supin. setat, hvilket gerna kan uppoffras, då det li-
ka litet är behöfligt, som det har stöd af gammal häfd
eller allmännare bruk under något tidehvarf (jfr. s. 159,
256).
vilfare (s. 45, noten, och s. 54).
köpslaga, regelbundet efter 4 konjug., blir allt mer ersatt af
köpslå (jfr. s. 132).
c) Vacklande mellan 4, 2 och 4 konjug.
sluka (233, 252) och dyka (s. 234, 256) äro de enda hit
hörande. Sedan den starka flexionen ej mera lärer kunna
göras till den allmänna, blefve en vinst för språkets stad-
ga, om man bestämde sig för endera af de svaga; och då
4 konjug. ej plägar låta afvisa sig, der hon en gång in-
trängt, vore måhända rådligast, att så godt först som sist lem-
na henne en plats, den hon ändå omsider intager.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
