Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2926 11 BOKEN. — VACKLANDE VERB.
sta står närmast till betydelsen, fjermast till bildningen,
Alla gå efter 2 konjug.
lyfta, mista, fästa äro förut skärskådade (s. 74—76). = För
dem gäller, i det rena fornspråket, 2 konjug. utan undan-
tag, och exempel äro till öfverlopps. Äfven i senare tid-
skiften förblef denna böjning länge oantastad, uti arbeten
af en mera bestämdt Svensk pregel. En sällsamhet är der-
före, i ett sådant verk som 1734 års Lag, det der i R.
B. 41: 7 undantagsvis förekommande fästad; hvaremot fäst,
utfäst och dyl. läsas på oräkneliga ställen i samma lagverk.
— Det bör nämnas, att den gamla formen för lyfta var, lik-
som uti Isl., lypta; t. ex. Cod. Bur. s. 57 lypte, Ivan 4833
lypto (3 pl); men i Gust. I:s Bib. Dan. 40: 5 vplyffte.
häda, skada, skifta m. fl., hvilka, ehuru numera i allmänhet
lydande under 4 konjug., icke dess mindre ega, sedan gam-
malt, en och annan lemning af 2 konjug., äro förut af-
handlade (jfr. s. 400—114).
tala, spela, mana, visa m. fl., som allt framgent rätteligen
tillhöra 4 konjug., men i vissa verbal-former kunna öfver-
gå till 2:a, äro upptagna under 4 konjug. (jfr. s. 59 —64).
bringa (jfr. s. 59), då det från Tyskan öfverflyttades, med-
förde sin gamla anomali (redan i Mös. Göt. har briggan, d.
v. 8. bringan, impf. brahta o. s. v.), ännu fortfarande i
bragte, bragt, hvilka uti det enkla ordet, samt i an-, in-,
fram-, tillbringa m. fl. brukas jemte bringade, bringad,
bringat, nya former, som företrädesvis begagnas i bibringa,
men sällan i tillvägabringa- Utan undantag säges uppbragt
(vred); men helst uppbringade 0. s. v., om fartyg, som af
främmande magt borttagas i krigstider. Presens är i alla
händelser bringar, imperat. bringa. Föga rationelt är lik-
väl, att göra den ena sammansättningen regelbunden, den
andra icke. Antingen borde man, med förfäderne till efter-
döme, alltid säga bringar, bragte, bragt; eller ock alltid
bringar, bringade, bringad, bringat; i senare fallet med bi-
behållande af det liksom adjektiva uppbragt, hvilket saknar
alla motsvarande verbal-former af samma betydelse. Emel-
lertid synes det förra alternativet vara att föredraga.
Grimnus förutnämnde hypothes (se här frammanför s. 285),
i fråga om Isl. spara, vara (cavere), Pola, vaka, lifa (vive-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
